Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Ängeln i posthuset Ett sparsamt liv i Sodom och Gomorra

Hon växer upp utan mor, men med en kärleksfull styvmor, blir så småningom postfröken – och författaren Anita Salomonssons moster. Nu har systerdottern skrivit en roman om byn där såväl hon själv som PO Enquist och flera andra svenska författare vuxit upp.

Anita Salomonsson (född 1935) debuterade som författare vid 59 års ålder och har sedan dess givit ut ett flera romaner som utspelar sig i trakten kring Hjoggböle.
Anita Salomonsson (född 1935) debuterade som författare vid 59 års ålder och har sedan dess givit ut ett flera romaner som utspelar sig i trakten kring Hjoggböle. Foto: AnnaKarin Drugge
Bokhösten 2016

Ängeln i posthuset

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Norstedts
ISBN
9789113076508

262 s.

Ett liv levt försynt, utan åthävor. Man kan säga oförlöst men det är att kladda nutidens idéer om självförverkligande på Elin Wiktoria som aldrig har bett om det. Hon är författaren Anita Salomonssons moster och huvudperson i hennes nya roman som utspelar sig i hennes barndomsby, västerbottniska Hjoggböle. Samma by som författaren PO Enquist kommer ifrån, liksom flera andra svenska författare, vad det nu beror på.

Där föds Elin Wiktoria, kallad Elina, dotter till en urmakare och tidigt moderslös. När Anita Salomonsson börjar berätta hennes historia ska familjen just till att flytta från byns östra del till den västra där det finns såväl butiker som bagerier, en världslighet som gett bydelen namnet Sodom och Gomorra hos de mer asketiska hjoggbölingarna på den västra sidan. Men riktigt så syndfullt som de befarat är det inte, livet kan inrättas i sparsamhet och dygd även i öst. Där hamnar alltså klockmakaren med de ännu levande barnen från hans äktenskap med den nu döda första hustrun. I hennes ställe träder Hermine och de får tre barn tillsammans men hon håller sin styvdotter Elina nästan allra närmast hjärtat.

Ja, det är en stillsamt framväxande berättelse om ett levnadsöde som Anita Salomonsson ännu en gång vävt ur biografiska fakta. Ännu ett kvinnoliv i Västerbotten vars historia berättas mellan hårda pärmar och tillerkänns ett bestående värde, trots att det inte präglats av några dramatiska händelser. Istället är det just det lågmälda som fascinerar, både i själva den livsberättelse som Anita Salomonsson gör sig till uttolkare av och i hennes sätt att berätta.

Annons
X

Hon skriver med ett återhållet också mjukt närgånget språk. Salomonssons penna tassar försynt i Elinas fotspår, nedtecknar händelse på händelse utan att ladda eller förhöja. Det dialektala språket bryter igenom i dialoger och förankrar Elina på hennes plats i världen, den västerbottniska byn som känns både kringskuren och trygg. Döden kommer på besök i posthuset, Elinas älskade far faller från en stol och skadar sig så att han avlider på sjukhuset. Hon blir förtvivlad och det återges men ingen känsla är stark nog för att riva upp revor i Anita Salomonssons jämna, täta prosaväv.

Jag har blandade känslor inför det berättarsättet. Det är på många sätt i absolut samklang med den postfröken Elina blir efter sin fars död som tvekar i veckor inför att ställa till med kaffekalas. Man vill ju inte förhäva sig. En flicka som blir kvinna och efter sin tonårs konfirmation inne i staden och en enda kyrkovandring med ungdomar från byar i trakten aldrig mer riktigt får smaka på möjligheternas sötma. Hon finner sig tillrätta bland postsäckar och syskonbarn, kanske inte alltid nöjd men utan självömkan. Med sig har hon sin gudstro som framstår som varm och förlåtande snarare än karg och dömande.

Tonen är osentimental på ett sätt som är välgörande och gör Elina till mer av en människa och mindre av en på förhand utklippt ogift kvinna på den svenska landsbygden. Ibland har det också motsatt verkan, blodlöst så att Elina glider ur fokus, blir suddig och svårgreppbar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men med konsekvent envetenhet lirkar Anita Salomonsson en tillbaka in i Elin Wiktoria Karlssons milda, försiktiga liv. En enda stor kärlek hinner hon uppleva, Frans Ludvig, och han finns i hennes tankar ända fram till döden. Ensamheten råder hon bot på genom att låta en väninna flytta in i posthuset. Barnen är alltid välkomna vid hennes köksbord, släktingarnas och andras. Längtan och oron är ständiga följeslagare men det är också lyckan över att vara kapabel och redig. Åren flyter förbi, ett världskrig och ett till hinner passera. Människor föds och dör. Somligt ger bara en krusning på ytan, annat lämnar djupa avtryck. Ett människoliv all sin enkelhet och komplexitet.

    Annons
    Annons
    X

    Anita Salomonsson (född 1935) debuterade som författare vid 59 års ålder och har sedan dess givit ut ett flera romaner som utspelar sig i trakten kring Hjoggböle.

    Foto: AnnaKarin Drugge Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X