X
Annons
X

Ett skepp kom lastat med laster

I en av sina pjäser, "Discurso de todos los diablos" (1629), beskrev den spanske författaren Francisco de Quevedo chokladens och tobakens segertåg i Europa som den nya världens hämnd mot den gamla. Genom att göra spanjorerna till inbitna snusare, rökare och chokladdrickare hade tobakens och chokladens demoner lyckats tillfoga Spanien större skada än den som erövrare som Columbus, Cortés och Pizarro tillfogat Amerika. För, skrev Quevedo, det var bättre att dö av en muskötkula eller en lans, än att tyna bort sniffande, nysade och rapande, med yrsel och feber orsakad av choklad och tobak. Chokladdrinkarna hade gjort drycken till en avgud. De höjde sin kopp som vore den en nattvardskalk. Och tobaksbrukare var inte bättre än "lutheraner". De levde sitt liv bolmande och snusande på vägen mot den eviga förtappelsen.

Den satiriska salva som Francisco de Quevedo avlossade är ett tydligt tecken på den stora betydelse som tobaken och chokladen hade fått i det spanska samhället i början av 1600-talet. Produkternas segertåg hade gått snabbt. Först under 1500-talets sista år hade de börjat importeras i någon större utsträckning. Chokladen och tobaken hade djupa rötter bland den inhemska befolkningen i Amerika, men de spanska erövrarnas möte med dessa bruk verkar inte ha inneburit någon kärlek vid första ögonkastet, klunken eller blosset. 1500-tals-krönikörer uttryckte istället sin förfäran över den stinkande röken och kände ibland vämjelse inför själva synen av choklad.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X