X
Annons
X
Recension

Bengt Olson Ett skälvande flöde av färger och former

Sakta och hänsynsfullt, med baktankar, med öppna dörrar, med känsliga fingrar och ögon… Så ungefär uppmanade Nietzsche till en långsam läsning. Det kan också vara en strategi för att närma sig konst. Bengt Olsons konstnärskap trivs i ett slags seendets lento. Blicken vill ta sig tid, vandra åt sidan och komma tillbaka för att djupdyka i alla färger igen.

Med en omfattande retrospektiv på Waldemarsudde firas Olsons 60-årsjubileum som konstnär. Utöver ett 70-tal målningar visas även fotodokumentation och modeller från utvalda offentliga utsmyckningar i Frankrike och Sverige. Trots vissa skillnader i bildurvalet påminner utställningen om den som sommaren 2007 visades i Kristinehamn, konstnärens hemstad. Vid båda tillfällena hade Olson själv ansvaret för presentationen. Det bestående intrycket från Kristinehamn var verkens monumentala karaktär, som förstärktes av stora visningslokaler. I fler men mindre rum på Waldemarsudde tvingas betraktaren närmare dukarna. Detaljerna kommer fram som under mikroskop. Varje rum öppnar sig också som om det var ett nytt kapitel i konstnärens självbiografi.

Barndomens Värmland, ungdomens Göteborg och den vuxne mannens Paris är detta konstnärslivs geografiska koordinater. Under sin långa karriär har Olson arbetat med olika tekniker och material. Han har använt sig av keramik, betong, trä, sten och gobelänger. Men hans huvudsakliga uttrycksmedel, oljemåleriet, representeras överlägset rikast i utställningen. Dokumentationen över offentliga verk upplevs där­emot något blek intill de glimrande målningarna. Här får man till hjälp Jan Torsten Ahlstrands monografi som ges ut i samband med utställningen. I en solid, traditionell framställning utan några överraskningar presenteras konstnärskapet i en växelverkan mellan biografiteckning och verktolkning. Boken kompletterar utställningen genom bland annat en omfattande presentation av Olsons offentliga uppdrag.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X