Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Bartleby & Co Ett rungande nej att bejaka

Enrique Vila-Matas driver friskt och galghumoristiskt med de många skälen till att ge upp skrivandet. Elise Karlsson säger ett bestämt ja till en icke-bok om ett antal kända nej-författare.

(uppdaterad)
[object Object]
Enrique Vila-Matas, född 1948 i Barcelona, är roman- och essäförfattare. Han gästade i oktober Sverige när han medverkade på Stockholm Literature. Foto: FLAVIO MORAES/AOP

Bartleby & Co

Författare
Genre
Prosa
Förlag
206 s. Tranan

Övers: Yvonne Blank

**Det finns få **litterära gestalter som jag älskar så mycket som Herman Melvilles Bartleby. Denna arbetsskygga kontorsråtta som svarar allt i livet med ”I would prefer not to”. Hur skulle man kunna undvika att identifiera sig med honom? Melvilles novell om honom, som ingår i ”The piazza tales” från 1856, har med åren blivit en alltmer erkänd klassiker. Inte minst älskas den av dem som skriver, eller kämpar med skrivandet. Bartleby är en symbol både för människans negativa impuls och författandets. Drömmen om att bara ge upp, lägga av.

Det enda kruxet i mitt djupa förhållande till Bartleby är att jag aldrig har orkat läsa hela novellen. I slutändan har den dragning till att säga nej som förenat oss också hindrat oss från att stifta närmare bekantskap. Det har förblivit en förälskelse på avstånd. Så är det med nej-sägare, man är skeptiska medlemmar i samma klubb, en klubb som aldrig samlas för att ingen orkar vare sig dyka upp till eller arrangera mötena.

Om man inte ska räkna Enrique Vila-Matas roman ”Bartleby & Co” som just en sådan sammankomst, vilket jag är benägen att göra.

Annons
X

”Bartleby & Co” berättar i 86 fotnoter om ett antal nej-författare, sådana som på ett eller annat sätt gett upp skrivandet. Själva boken är också en form av nej, förstås, eftersom den vägrar se sig själv som en riktig bok. Det är trots allt bara fotnoterna till en text som aldrig blev skriven. Det som råkade hända medan författaren ägnade sig åt annat.

En hel bok om att säga nej kan låta dystert, inget som livscoacherna kan rekommendera. Men den kör av rungande nej som Vila-Matas dirigerar är underhållande galghumoristisk. Författares skäl att ge upp att skriva är talrika och fantasifulla – allt ifrån att farbror Celerino (som berättat alla historier för en) är död, till att man har en brist på just fantasi. Nej-författar-sammankomsten befolkas alltså av en brokig skara.

I ett skuggigt hörn anar vi Marianne Jung, som spökskrev några av de bästa dikterna i Goethes ”Väst-östlig divan” och därefter aldrig nedtecknade ett litterärt ord till. I rummets skumma belysning skymtar även Thomas Pynchon och J D Salinger, för att inte nämna ännu mer anonyma gestalter som B Traven. Kafka är där förstås, i sällskap med svältkonstnären och andra av hans skapelser.

Även om nej-litteraturen enligt Vila-Matas alltid har funnits, så ligger betoningen på 1900-talet. Det var då, i och med Hugo von Hofmannsthals ”Lord Chandos brev” (först publicerat 1902) som ”litteraturens otillräcklighet och omöjlighet blottades på allvar”. En nedåtgående spiral av dålig självkänsla som kulminerade under andra världskriget. I ”Bartleby & Co” drivs det friskt med de många bortförklaringarna till att pennan måste läggas ned, locket läggas på skrivmaskinen, datorn stå stum. Samtidigt som den djupgående oron över att litteraturen liksom livet i övrigt möjligen helt saknar mening i allra högsta grad tas på allvar.

Vem är den mystiska berättaren i Enrique Vila-Matas bok, han som tar tjänstledigt från sitt kontorsjobb för att kartlägga nej-författarna? Till slut erkänner han: han är ingen riktigt människa, utan precis som vi kunde misstänka ”ingenting annat än ett ordflöde”. Ändå är det ett ordflöde jag känner mycket starkt för. Ja, som jag till och med kommer närmare än den ursprungliga Bartleby.

Men så står man ju ändå där till slut, efter den sista raden, ensam. Och undrar om det verkligen är värt det, skrivandet, läsandet, när man ändå alltid blir övergiven av romanfigurerna när sista bladet är vänt. Ett skäl så gott som något att bara säga nej när litteraturen kommer och knackar på dörren.

Ändå gör jag inte det. Nej, till ”Bartleby & Co” måste jag säga ja.

Annons
Annons
X

Enrique Vila-Matas, född 1948 i Barcelona, är roman- och essäförfattare. Han gästade i oktober Sverige när han medverkade på Stockholm Literature.

Foto: FLAVIO MORAES/AOP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X