X
Annons
X

Ett rum värt att beundra

Det finns en typ av rum som utgör fristäder och som sådana kan beskrivas som autonoma. Att träda in i dessa innebär att samhällets rådande tids- och rumsuppfattning inte längre gäller då det är som om de kapat förbindelserna med världen utanför dess väggar. Hotellobbyer och flygplatser är exempel på sådana rum.
Här möts människor från olika platser och med skilda syften: i väntan på flygplanet till Los Angeles eller Shanghai sitter såväl affärsmannen eller släktingen som jordenruntresenären. Och på vilken annan plats än en flygplats ter det sig fullkomligt som sig bör att ta en drink klockan sex på morgonen eller ett på eftermiddagen, vardag som helgdag, i London eller Tokyo?
Att träda in i Katarina Löfströms pågående utställning på Galleri Andréhn-Schiptjenko är som att äntra ett sådant rum. Gallerilokalens golv är täckt av en klarblå heltäckningsmatta och belysningen är dämpad; i korridoren
riktas lamporna upp mot taket, i rummet utgörs den enda ljuskällan av galleriets takfönster samt filmen som visas. Den relativt låga takhöjden förstärker upplevelsen.
Katarina Löfströms första separatutställning på galleriet är en installation som inbegriper hela gallerirummet. I lokalens mitt hänger en stor projektionsduk på vilken filmen Little Star visas. Inspirationen kommer från en typ av islamiskt mönster som exempelvis återfinns i Alhambra i Granada.
I likhet med hur Löfström tidigare arbetat har hon även här fokuserat på en detalj i mönstret och zoomat in denna till dess att den förlorat alla visuella likheter med sitt ursprung.
I Little Star påminner mönstret om rutorna i ett gallerstaket som långsamt rör sig över projektionsytan; från höger till vänster samt från vänster till höger korsar de varandra.

Katarina Löfströms filmer har tidigare beskrivits som rörligt måleri snarare än film, så även här. Hennes film har alltså ingen handling på det sätt som filmer brukar ha.
Visserligen är filmen
det som först fångar besökarens uppmärksamhet, men dess placering nedanför ett av takfönstren lyfter fram betydelsen av rummets övriga detaljer.
Delar av fönsterrutorna har täckts med färgad, transparent plast vilket får dem att minna om kyrkfönster. Det innebär också att ljuset som kommer in i lokalen från fönstren antar olika nyanser: blått, gult, rött, grönt, lila eller turkos beroende på solens gång och styrka. Vid starkt solljus bildar takfönstrets armeringsjärn skuggor över filmduken vilka bryter in i filmens mönster och blir till en del av detta.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X