Annons
Recension

NaturenEtt precist språk för inre tillstånd

Publicerad

Det krävs ett visst mod för att som författare låta sin huvudperson vara en osympatisk människa. Debuterande Caroline Ringskog Ferrada-Noli besitter det modet. Jagberättaren i ”Naturen” heter Erika och är en ung kvinna i 25-årsåldern. Romanen är utformad som en sorts dagbok över hennes ostrukturerade liv och rör sig rastlöst mellan storstad och landsbygd, mellan nu och då. Erika driver runt i tillvaron som en vilsekommen planet i ett mörkt solsystem, arg, ledsen och fylld av äckel inför samtiden och ett direkt frånstötande förakt mot allt och alla, inklusive sig själv.

Att hon befinner sig i ett själsligt kristillstånd är uppenbart, men det tar ett tag – faktiskt lite för länge – innan författaren lättar på förlåten så pass att man börjar ana vad som fattas henne. ”Jag tror kanske det är sorg du har”, säger en psykiatriker hon uppsöker, och det ska visa sig att han har rätt. Erika bär på minnet av en förlust så förödande att hon aldrig lyckats hämta sig efter den.

Annons
Annons
Annons