Annons
Recension

FlodtidEtt politiskt motgift

LIVGIVANDE ORDFLOD De stora etiska frågorna är utgångspunkten i Katarina Frostensons ”Flodtid”. I den nya samlingen återkallas de som ställts utanför samhället – papperslösa får ansikten, flyktingarna kroppar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Utan tvekan finns något olycksbådande i titeln på Katarina Frostensons nya samling. Associationerna löper mot bibliska historier, och mot samtida, högst reella katastrofer. Men den flod vi möter i dessa dikter är sammansatt, lika mycket livgivande som uppslukande: ”floden är / nödvändigt ont / över-leva är ett flöde är / en röra”, som det heter i bokens titeldikt.

”Flodtid” knyter i detta och på flera andra sätt an till Frostensons närmast två föregående böcker: ”Karkas” (2004) och ”Tal och regn” (2008). Att de hänger ihop markeras inte bara av Håkan Rehnbergs strama och subtilt varierade omslag till de kvadratiska volymerna, utan också av att Frostenson låter teman, figurer och begrepp ambulera mellan dem.

Annons
Annons
Annons