Recension

Backyard BabiesEtt plus för rufsigare Backyard Babies

Under strecket
Publicerad
Annons

Falsettsång! Whitesnake! Skinnjacka utan något under! Götelaborg! Denim och läder! Det är som att det coola gänget i tv-serien Freaks and geeks vuxit upp och startat sitt drömband. Men efter knappt 30 minuter är konserten med ett av Sveriges stiligaste och käckaste band – Bullet – över, och det är dags för huvudakten, Backyard Babies.

Det är turnépremiär och folkparksstämning på Tyrol, där unga och gamla, tuppkammar och hela familjer samsas. I augusti gick Backyard Babies självbetitlade, sjätte skiva in på försäljningstoppens förstaplats. Delar av spellistan kommer därifrån, men äldre låtar får också plats, och live lyfts den eländigt utslätade FM-rocken faktiskt en aning – som en rockmusikal, med julgransljus och saftblandare på marshall-stacksen. Fuck off and die, Come undone, Brand new hate följer på varandra, och under Minus Celsius säger några nöjda bikers bakom mig, ”Nu kan vi gå hem!” När Nicke Borg frågar om någon sett bandet förut (han säger faktiskt ”before” – de är nyligen tillbaka efter en lång utlandsturné) hojtar de flesta. En äldre man i hawaiiskjorta berättar för mig att han sett bättre spelningar med bandet, men efter ett par lama spelningar under sommaren har de ändå skärpt sig, blivit lite rufsiga igen. Han har nog rätt, om det där med att de inte kan röja ordentligt på ett ställe med så här mycket regler också, men faktum kvarstår: just nu påminner Backyard Babies ändå mest om ett fattigmans-Guns N’ Roses, där rutinen till slut helt tagit överhanden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons