Annons
X
Annons
X

”Ett övermod i Obamas USA”

SAMTAL | JOHAN NORBERG

Johan Norberg har suttit mycket på café på sistone, men han har tagit väl vara på tiden mellan påtårarna. På några få månader har han skrivit en alldeles lysande bok om finanskrisen. Den heter
En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin (Hydra) och publiceras på svenska i morgon. Den engelskspråkiga utgåvan kommer ut först i sommar; det kan stå amerikanerna dyrt.

På tvåhundra sidor skildras ett (ganska stort) hörn av verkligheten genom ett temperament, och berättelsen om vad som har skett trivs fint ihop med idéhistorikern Norbergs liberala perspektiv. Här ryms både nyanser och övertygelse.

Vi ses över en kopp nybryggt kaffe hemma hos Johan i stadsdelen Sibirien i Stockholm. Det skiner förmiddagssol över Brunnsviken och Roslagstull, men det är envist bistert i luften. Det ska nog bli sommar igen vad det lider, men det krävs tålamod av oss innan vi är där.

Annons
X

För att gå rakt på sak: Varför blev det finanskris? Var det girigheten som löpte amok?

– Jag tycker inte att ”ökad girighet” har så stort förklaringsvärde. Det karaktärsdraget hos människor är ganska så konstant över tid. Men ibland skapas det förutsättningar för guldrush. Den osunda kulturen före finanskrisen hade aldrig uppstått om det inte varit för alla politiska misslyckanden.

Guldrushen var alltså ytterst en följd av politiska beslut?

– Överst på listan kommer penningpolitiken. USA:s centralbank (Fed) sänkte räntorna för att parera IT-kollapsen i början av 2000-talet, och sedan höll man dem låga alldeles för länge. Det blev väldigt billigt att låna, vilket ledde till enorm skuldsättning och skenande huspriser. Men också till att det blev dålig avkastning på traditionella placeringar, vilket fick allt fler att ta allt större risker. Man vågade extra mycket, eftersom Fed sade att man aldrig skulle punktera en bubbla.

– Det andra stora misstaget var kinesiskt. Istället för att låta valutan stiga i värde i takt med tillväxten höll man den konstlat låg och reglerade ekonomin så att den inhemska konsumtionen hölls nere. Kina fick ett enormt kapitalöverskott. Stora delar lånades ut på den amerikanska marknaden och tryckte ner räntorna ännu mer.

Politikmisstag nummer tre ägnas ett utförligt kapitel i En perfekt storm. Där skildras hur USA:s politiker tävlade om att tvinga banker och finansinstitut att låna ut större och större belopp för husköp till människor med skral ekonomi. Så sent som 2004 drev Bushadministrationen upp kraven på de genompolitiserade bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac, så att de ålades att rikta minst 56 procent av sin utlåning till personer med dålig kreditvärdighet. När räntorna till sist började stiga blev det snabbt rena katastrofen. Hundratusentals familjer fick gå från gård och grund. Värdepapper som baserats på bolånen blev näst intill värdelösa. Nu förgiftar de bankers balansräkningar runt hela världen.

Varmt hjärta utan kallt huvud visade sig som så många gånger förut leda raka vägen i fördärvet.

Även hos Alliansen och Socialdemokraterna har det funnits idéer om att man skulle använda skattepengar och/eller det statliga SBAB för att ge bolån åt dem som egentligen inte har råd att låna, men Sverige blev räddat av gonggongen.

Vad ska man säga om krispolitiken hittills?

Johan Norberg är ganska bedrövad:

– Jag är lätt chockad över hur lättsinnigt all kunskap om finanspolitikens begränsningar slängs över bord. Problemen är välkända: Den får inte avsedd effekt, den bidrar till överhettning, den skapar oro för framtiden. Ingen ny kunskap säger att det skulle bli annorlunda idag. Ändå möts alla Obamas miljarder med krav på ännu mer. Det finns ett övermod i USA. Man är övertygad om att statspappren alltid ska gå att sälja. Men i Europa ser vi redan hur tveksamheten ökar inför att köpa papper av stater med bräcklig ekonomi.

– Det var en sak med nödåtgärderna i höstas. Men att nu låna hämningslöst och trycka ner räntorna mot noll är att upprepa samma politik som skapade krisen till att börja med.

– Vad politikerna kan göra? De måste skydda den fria världshandeln och hålla arbetsmarknaden smidig, och de behöver ge någon sorts garanti för finansmarknaderna. Fast i den mån banker ska ha hjälp ska också ägandet gå över till staten. Annars lär sig ingen något. Nu är det Bo Lundgren som gäller!

Samtidigt som det talas mycket om att skapa säkerhet, slår Johan Norberg ett slag för osäkerheten. Många bedrövliga beslut från tiden före finanskrisen har fattats i känslan att staten i slutänden ordnar allt till det bästa.

Framöver måste vi bli mycket mer medvetna om vilka risker som finns och tänka mer själva.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X