Ett operaäventyr för hela familjen
En av de sista scenerna i Linus Fellboms uppsättning av operan ”Hans och Greta” har en genomträngande, mångdimensionell kraft som enbart scenkonst kan uttrycka. Då exploderar den elaka häxans chokladhus, medan hon själv förintas i den ugn hon hade värmt upp för att grilla sagans oskyldiga syskonpar. Ur våldsam teaterrök trycks dörrarna upp till ett dussin sunkiga kylskåp, som står staplade på varandra. I varje kylskåp finns ett stelfruset, nedsövt barn, belyst bakifrån med isande vitt ljus. Barnen, klädda i nutida jeans, kortkjol och dunjackor, precis som Hans och Greta, släpps fria.
I denna bild frigörs alla tiders barn som utsatts för övergrepp och förtryck eller arrogant likgiltighet från den självupptagna vuxenvärlden. Scenens nu tecknar en tidslinje från bröderna Grimms tidiga 1800-tal, genom Engelbert Humperdincks senromantik till dagens verklighet. Nu som då söker barn strategier för att hantera sin rädsla inför livets grymhet och ondskans krafter.