Annons
Recension

AmulettEtt mörker där vi måste lära oss se

FÅNGENSKAP Med både djupsinne och lättsinne berättar Roberto Bolaño historier om kärlek, mod, sorg och kampen för frihet i Latinamerika i romanen ”Amulett”. Bolaño är både naivist och metafysiker, skriver Ulf Eriksson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det lär ha funnits en ikonmålarskola i det tidiga Bysans där mörkerstudium ingick i förberedelserna. Den som skulle måla en ikon stängdes in så länge i ett mörkt rum att dess egentliga beskaffenhet tonade fram för den yttre eller kanske inre synen. Efter denna askes kunde målaren genomskåda dagsljuset. Berättaren i Roberto Bolaños roman ”Amulett” är en kvinna vid namn Auxilio Lacouture som genomgår en liknande prövning.

Under oroligheterna i Mexico City 1968 tillbringar Auxilio knappt två veckor instängd i en toalett på det autonoma universitetets humanistiska fakultet. Dramat finns skildrat på ett tiotal sidor i Bolaños mångstämmiga epos ”De vilda detektiverna” från 1998 och är i ”Amulett” utarbetat till en lyrisk monolog.

Annons
Annons
Annons