Annons
X
Annons
X

Ett mirakel krävs i Köpenhamn

KLIMATMÖTET Miljoner människors högt ställda förväntningar riskerar att komma på skam om inget bindande avtal nås i Köpenhamn. Nu måste de politiska ledarna mobilisera. Klimatarbetet behöver en nystart, skriver Johan Rockström och Anders Wijkman.

Tidigare artiklar i Brännpunkts debattserie inför klimatmötet i Köpenhamn

När klimatmötet i Köpenhamn i dag inleds är förväntningarna dämpade. Trots år av förberedelser har förhandlingarna kört fast. Den amerikanska kongressens oförmåga att komma till beslut är en förklaring. Men det finns också andra brister i de rika ländernas agerande.

Mycket talar för att det inte blir ett bindande avtal i Köpenhamn; att avtalet istället skjuts upp till nästa år. Det vore ett stort nederlag. Miljoner människor världen över har högt ställda förväntningar som nu riskerar att komma på skam. Varje år som förloras i arbetet att stabilisera klimatet gör att det blir både svårare och dyrare. Många investeringar i effektiv och kolsnål teknik riskerar att senareläggas, i avvaktan på klara spelregler.

Samtidigt finns det ingen anledning att hymla. Förhandlingarna, som de hittills förts, var oceaner från vad som krävs för ett bra avtal.

Annons
X

För att lyckas i Köpenhamn krävs närmast ett mirakel, givet de olika ländernas positioner just nu. För ett bra avtal måste gapet slutas mellan vad
vetenskapen säger är nödvändigt att göra och vad det
politiska ledarskapet världen runt anser vara möjligt att göra. Gapet har tyvärr vuxit under senare tid, främst på grund av oförmågan hos politiska ledare att ta till sig de nya insikter inom vetenskapen som vunnits efter den senaste FN-rapporten från IPCC: att riskerna med uppvärmningen är större än vi tidigare trott och att åtgärderna måste vara långt starkare.

Vare sig ett avtal sluts i Köpenhamn eller senare måste alla krafter nu mobiliseras för att lyfta förhandlingarna till en ny nivå. Klimatarbetet behöver en nystart. Det kan bara ske om de politiska ledarna ger maximalt tydliga och ambitiösa direktiv för den fortsatta processen.

I en nyutkommen skrift inom serien Tällberg Papers ger vi följande förslag till en nystart för klimatarbetet:

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    1. Människan kan inte förhandla med naturen. I vårt förhållande till naturen finns inget utrymme för kompromisser. Naturen gör som den gör. Om denna självklara insikt var utgångspunkten i förhandlingarna skulle mycket vara vunnet.

    2. Tvågradersmålet är alltför riskabelt. En temperaturökning på två grader innebär till exempel att Tibets glaciärer smälter och skapar färskvattenkris för en miljard människor. Målet bör därför sättas i linje med det förslag som lagts av de små ö-nationerna, max 1,5 graders höjning.

    3. Tydliggör riskerna. När två- gradersmålet diskuteras, ges intrycket att en halvering av de globala utsläppen till 2050 skulle vara tillräckligt. I själva verket är chansen inte mer än 50 procent att det skulle räcka för att nå detta mål. Faktum är, för att klara ett redan farligt tvågradersmål, måste de totala utsläppen nå sin högsta nivå före 2015 och vara noll år 2050. Även då är risken fortfarande 25 procent att uppvärmningen överstiger två grader. För i-länderna bör minskningen till år 2020 vara betydligt större än 40 procent. Genom otydligheten undanhålls medborgarna central information. Om riskerna med olika utsläppsnivåer var bättre kända skulle villigheten att vidta kraftfulla åtgärder vara långt större.

    4. Slut ett globalt kontrakt för att stödja klimatarbetet i utvecklingsländerna. Både etiken och egenintresset kräver att i-länderna är med och betalar åtgärder i u-länderna, både för anpassning och investeringar i effektiv och kolsnål teknik. Vad som krävs, efter hand, är minst ett par hundra miljarder dollar om året.

    5. Vi föreslår specifikt att en global feed-in tariff etableras för att stimulera investeringar i förnybar energi i utvecklingsländerna. En sådan skulle driva fram en grön revolution och ge fattiga människor tillgång till moderna energibärare. På köpet skulle utsläppen av CO
    2
    vara långt mindre.

    6. Mångdubbla forskningen på energiområdet. Energiforskningens andel av BNP har sjunkit snabbt under senare år, trots alla goda skäl att satsa på utveckling av nya energikällor. Parallellt bör världen enas om globala, bindande avtal för att öka energieffektiviteten hos energikonsumerande produkter – alltifrån bilar till belysning.

    7. Klimatförändringen kan inte lösas isolerat utan måste ses som en del av en större kris, i form av överutnyttjandet av många viktiga ekosystem. Klimatavtalet måste följas av ett avtal om hållbar utveckling. Ett sådant avtal förutsätter helt andra spelregler för ekonomin och världshandeln än dagens.

    8. Starta en process för förnyelse av det internationella samarbetet. FN skapades efter andra världskriget – för en annan tid och andra problem. Dagens system för förhandlingar påminner mest om ett skyttegravskrig än en vilja att hitta gemensamma lösningar. Principen om att främst försvara nationella intressen måste överges till förmån för ett system som verkar i ”hel- hetens intresse”.

    Världen står inför en mycket stor omställning av våra produktions- och konsumtionsmönster. Klimatavtalet kan bli en stark kraft i denna, men bara om perspektivet breddas och ambitionsnivån höjs.

    JOHAN ROCKSTRÖM

    chef för Stockholm Environment Institute

    ANDERS WIJKMAN

    Tällberg Foundation

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X