X
Annons
X
Recension

Ett minne blått Ett minne blått

Skådisar som sjunger finns det många av. Några borde avstå men Lisa Werlinder, som studerade sång och saxofon på Musikhögskolan innan hon växlade om till skådespeleri, tillhör inte dem. Debuten är fylld av blåtonat myspys med ursprung i 60-talet. Det kan man se redan på det retrodesignade omslaget och höra direkt när inledningsspåret Nu väntar ingenstans inleds med Jan Lundgrens eleganta jazzpiano innan de vardagsfilosofiska funderingarna tar vid. Lisa Werlinder sjunger lika svalt snyggt som hon spelar altsax och kompas av konventionell jazzsättning och svepande stråkar. Det är bra, fast något uddlöst, och kan säkert fungera både här och i Frankrike.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X