Annons
Recension

La doulouEtt mästerverk om smärta och skönhet

Publicerad

Vi tänker på Alphonse Daudet (1840-97) framför allt som idylldiktare. Han var en författare som med skarp iakttagelseförmåga, mild ironi och en viss sentimentalism skildrade sina barndomsminnen i ”Den lille parveln” (1868) och blev verkligt berömd för sina noveller från Provence, ”Brev från min kvarn” (1869). Det finns något jovialiskt i texterna av denne litteräre förförare som säkert fann njutning i att skänka sina läsare njutning.

Daudets register var dock bredare än så och i hans senare verk har den ljusa idyllen ersatts av en värld i skymning. Den uppmärksamme läsaren finner också tecken som förebådar smärtan och lidandets inflytande över hans författarskap. Redan i ”Den lille parveln” står det att läsa: ”Det fanns hos honom en förmåga att se sig själv, att bedöma sig själv, att ertappa sig själv på bar gärning som om han hade åtföljts av en hård och fruktansvärd tillsyningsman.”

Annons
Annons
Annons