Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Det gröna tältet Ett magnifikt vittnesmål om heroism och svek

Under Sovjettiden sparkades Ljudmila Ulitskaja från Moskvauniversitetet efter att ha spridit förbjudna böcker. Nu har hon skrivit en stor roman om aktivism, förtryck – och litteratur som motstånd.

(uppdaterad)
Ljudmila Ulitskaja, född 1943 i Moskva, är kontroversiell i sitt hemland på grund av sitt öppna motstånd mot Putins regim.
Ljudmila Ulitskaja, född 1943 i Moskva, är kontroversiell i sitt hemland på grund av sitt öppna motstånd mot Putins regim. Foto: Cato Lein

Det gröna tältet

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Ersatz
ISBN
9789187891267

Övers: Hans Björkegren

”Hur skall det bli med oss alla nu?”, ylar en husmor med en kniv i ena handen och en potatis i den andra. Stalin har dött och det sovjetiska imperiet håller andan. ”Vad tjuter du för? Det blir inte värre”, svarar hennes morgonirriterade man.

Nej, det blev inte värre, men trots ett tillfälligt töväder blev det heller aldrig bra: i totalitarismens permafrost förfryser människan till en omogen kart.

Ljudmila Ulitskajas roman ”Det gröna tältet” är en omfattande katalog över människorna som strävade efter att få blomma ut till individer med bibehållen intellektuell heder och rättvisekänsla. Ulitskaja skriver om egna erfarenheter: under Sovjettiden sparkades hon från Moskvauniversitetet efter ha spridit förbjuden litteratur.

Annons
X

**I centrum för **den nya romanen – henne tredje i svensk översättning – står inte de storslagna handlingarna eller de revolutionära aktörerna – celebra dissidenter som Solzjenitsyn och Sacharov förpassas till marginalerna. Istället riktas blicken mot de okända aktivisterna.

Fotografen Ilja porträtterar dissidenter och samlar på avgörande livsögonblick. Micha är en hopplöst dålig poet. Musikern Sanja beklagar sig över sin samtids totala omusikalitet. Under ledning av sin magister i ryska, Viktor Juljevitj, formas ynglingarna till sannings- och skönhetstörstande unga män. Under kulturvandringar genom Moskva pekar magistern ut portar och fönster bakom vilka storheter som Pusjkin och Skrjabin levt. Pojkarna plockas ut ur den ”torftiga, sjukliga samtiden” och till insikt om en annan sida av sitt hemland: ”Där, just där fanns allt detta! Bakom de där fönstren!”

Innanför sina egna fönster utvecklar magister Juljevitj hemsnickrade teorier om ”uppvaknandestrategier” och människans moraliska utveckling till ”ett kultiverat vuxentillstånd”. Tanken förs till Rousseaus resonemang om en kollektiv ”allmänvilja”, ett teorem som både den franska och den ryska revolutionen gjorde det mesta utav. Men också hans utsaga om att Ryssland ”aldrig” skulle nå en civilisatorisk mognad. Enligt Rousseau var Ryssland hopplöst både på grund av sin storlek och Peter den Stores uppifrån påtvingade ”civiliseringsprocess”. I ett feodalt samhälle, där allmänviljan inte formats av en oegennyttig folkbildning, finns inget korrektiv till den absoluta maktens nycker.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ulitskajas berättelse om den ofria individen når sin kulmen i beskrivningen av det inferno som uppstår vid Stalins begravning: när hela Moskva löper amok i ett psykotiskt gatlopp trampas 1 500 människor ihjäl.

    Efter denna inledande berättelse om ung vänskap och kunskapstörst ändrar romanen karaktär. Människor rör sig in och ut ur berättelsens fokus och boken splittras i brokiga skrönor: kaoset och godtyckligheten går in i den litterära formen. Ibland är Ulitskajas skrönor halsbrytande litteratur. Berättelsen om hur ett frivolt bröllop slutar med att en kvinnlig dissident tar sig över till gränsen till Finland med en mikrofilmad arbetslägerskildring gömd i sitt ”allra heligaste” är en absurdistisk pärla.

    Aningen för ofta blir dessa festskrifter en sillsallad av inte helt genombearbetade infall, men i sina bästa stunder är ”Det gröna tältet” ett magnifikt vittnesmål om heroism och svek. Dessutom understryker romanen att Ryssland inte enbart är en parad av människofientliga regeringsformer, utan även hemland åt stora författare som Tsvetajeva, Achmatova, Mandelstam och Brodsky.

    Därmed blir ”Det gröna tältet” ett ”väldigt postskriptum till den klassiska ryska litteraturen” – ett omdöme som Viktor Juljevitjs fäller om Pasternaks ”Doktor Zjivago”. Samtidigt ironiserar Ulitskaja över den ryska besattheten med de avlidna storheterna. Hennes porträtt av författarförbundets begravningsentreprenör, som föraktar de levande författarna och avgudar dem han begravt, är en fulländad beskrivning av patologisk fixering. Fetischismen är emellertid på fullaste allvar: i en roman som inleds med Stalins död och avslutas med ett möte med Brodsky dagen innan poetens död, utspelar sig livet bokstavligen i döda diktares och diktatorers sällskap.

    Annons
    Annons
    X

    Ljudmila Ulitskaja, född 1943 i Moskva, är kontroversiell i sitt hemland på grund av sitt öppna motstånd mot Putins regim.

    Foto: Cato Lein Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X