X
Annons
X

Andreas Hedberg: Ett litteraturflöde som inte liknar något annat

Tre exempel på svenska böcker som översatts till franska: ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren, ”Sommardansen” av Per Olof Ekström och ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson.
Tre exempel på svenska böcker som översatts till franska: ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren, ”Sommardansen” av Per Olof Ekström och ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson.

Paris är den litterära världsrepublikens huvudstad – menar den franska litteratursociologen Pascale Casanova i sin bok "La République mondiale des lettres" (Seuil, 1999). Men det betyder inte att den franska litteraturen är bäst i världen. Paris centrala position på det litterära fältet, så som den definieras i Casanovas modell, är snarare resultatet av en växelverkan mellan ackumulationen av litterära resurser (som betydande förlag och litterära priser) och omvärldens erkännande av dessa, vilket i sin tur möjliggör ytterligare ackumulation. Frankrikes litterära resurser är alltså inte bara franska, utan världslitterära, och det är därför, menar Casanova, som all litteratur strävar mot Paris, liksom kompassnålen mot polen. Det är där författarskap och litterära verk från perifera litteratursfärer kan erkännas som litteratur snarare än som representanter för folk eller stater, och bli godkända som valuta i den världslitterära ekonomin.

Tre exempel på svenska böcker som översatts till franska: ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren, ”Sommardansen” av Per Olof Ekström och ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X