Annons
Recension

Mot fyrenEtt långfinger till strukturen

Linda Skugge och Sigrid Tollgård.
Linda Skugge och Sigrid Tollgård. Foto: Milis Smith

Linda Skugge och Sigrid Tollgårds twistade pastisch på Virginia Woolf är ett hybridprojekt som staplar meta-perspektiven på varandra – men hela tiden behåller skärpan i samtidsblicken.

Under strecket
Publicerad

Att ta sig för att döpa en roman till ”Mot fyren”! För det krävs sannerligen mod. Virginia Woolfs odödliga klassiker spelar visserligen en väsentlig roll i Linda Skugges och Sigrid Tollgårds roman med samma namn – boken omnämns vid flera tillfällen och Skugges och Tollgårds roman kan sägas vara en twistad pastisch på Woolfs – men jag vill stanna vid det där med nerven. Det är just den energiska, djärva ”fuck you-mentaliteten” som hittills är det mest bestående intrycket av systrarnas gemensamma romanprojekt.

Det lär inte komma som en överraskning för någon som över huvud taget har bekantat sig med Linda Skugges röst i offentligheten de senaste tjugo åren. Skugge har liksom alltid varit lite på kant med det medie- och litteraturlandskap hon verkat i; om det är för att hon haft en genuint egen, obekväm blick eller för att hon roas av att gå på tvärs har jag ingen aning om. Provocerat har hon hursom gjort i alla läger, både som arg feminist och som kärnfamiljsvurmande KD-sympatisör. De senaste åren har dock något hänt. Hennes ”40 – constant reader”, en hybrid mellan bekännelseroman och läsdagbok, både recenserades och hyllades. Hon är inte längre paria på kultursidorna – hon recenseras och recenserar – och har på något vis kommit in i värmen.

Annons
Annons
Annons