Annons

Släpp ingen jävel över bronEtt klent huvud i andra världskrigets Stockholm

Det börjar i bottenläge och när man inte tror att det kan bli värre sjunker det en nivå till. Alexander Cavalieratos debutroman handlar om utsatta människor i Sverige under andra världskriget – och vad som händer när moralen sjunker alltför lågt.

Under strecket
Publicerad

Alexander Cavalieratos, född 1971, är lärare och museipedagog. Han har även varit verksam som serietecknare och illustratör. ”Släpp ingen jävel över bron” är hans debutroman.

Foto: Fredrik Hjerling Bild 1 av 1

Alexander Cavalieratos, född 1971, är lärare och museipedagog. Han har även varit verksam som serietecknare och illustratör. ”Släpp ingen jävel över bron” är hans debutroman.

Foto: Fredrik Hjerling Bild 1 av 1
Alexander Cavalieratos, född 1971, är lärare och museipedagog. Han har även varit verksam som serietecknare och illustratör. ”Släpp ingen jävel över bron” är hans debutroman.
Alexander Cavalieratos, född 1971, är lärare och museipedagog. Han har även varit verksam som serietecknare och illustratör. ”Släpp ingen jävel över bron” är hans debutroman. Foto: Fredrik Hjerling

Släpp ingen jävel över bron

Författare
Alexander Cavalieratos
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

478 s.

”Släpp ingen djävul över bron” löd den klassiska order som soldaten Sven Dufva fick i ”Fänriks Ståls sägner”, Johan Ludvig Runebergs rimmade dikt om Finska kriget 1808–1809. Dufva lyckades med uppdraget att skjuta varje ryss som försökte ta sig över bron. Han gav därmed finnarna tid att samla sig, men stupade på sin post, skjuten i hjärtat. "Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli" – för som slutraden lyder: ”Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."

Att hjärnan är klenare än hjärtat gäller väl även för huvudpersonen Karl Erlandsson i Alexander Cavalieratos debutroman ”Släpp ingen jävel över bron”, som också han trots en enkel bakgrund hamnar i ett historiskt avgörande skeende.

Romanen utspelar sig från den 30 november 1939 till den 10 april 1940, alltså från att Stalin anfaller Finland till dagen efter att Hitler annekterat Norge och Danmark. Kriget hänger som ett mörkt moln över himlen i Stockholm och ingen vet om även Sverige kommer att bli annekterat av Hitler eller Stalin. Socialister och kommunister ses som terrorister och det råder delade meningar om vem som bör bli krigets segerherre – Hitler, Stalin eller de allierade.

Annons
Annons

Mitt i allt detta hamnar Karl, en yngling som flytt sin supande, misshandlande far och därmed även sin troende, sönderslagna mor – och ungefär samtidigt lämnat kristendomen för socialismen. Han har inget fast jobb, bara påhugg, och har skulder till både partiet och paret han hyr en kökssoffa av. Och framför allt är han i sin ensamhet och förvirring i händerna på ”kamrater” i olika socialistiska falanger, den ena sämre rådgivare än den andra.

Lika ensammast i världen är bokens andra huvudperson fröken Viola Dahlström, som försöker hålla ihop sin löst byggda överklassfasad av misslyckade universitetsstudier och förlovningen med en tjugo år äldre frånskild direktör Elmroth. I ett händelseförlopp med märkliga sammanträffanden och oklara omständigheter blir Karl och Viola livsviktiga för varandra, på gott och ont.

Kalle gör saker han inte borde för Violas skull, kanske är det därför han hamnar i häktet. Romanen igenom är det tre krafter som drar i honom: socialismen, religionen och kärleken – och han gör konstant fel val. Det är en genre i sig: berättelsen om människor som börjar i bottenläge och när man inte tror att det kan bli värre sjunker en nivå till. Karl Erlandsson kommer att hamna i Storsien, arbetslägret med koncentrationslägerliknande inslag, där militären också i verkligheten samlade personer som kategoriserats som kommunister, socialister, syndikalister eller till och med socialdemokrater.

Släpp ingen jävel över bron, för det är när du låter medmänniskor komma dig nära som allt går åt helvete. Är det verkligen så?

Annons
Annons

”Släpp ingen jävel över bron” är en roman som berättas med verkliga skeenden som fond. Författaren är gediget påläst och har en oändlig omsorg om detaljerna, från fikandet på OGO till den journalfilmskäcka söderslangen, tidningarnas rubriker och krigets alla skeenden. Denna noggrannhet är Cavalieratos styrka, men också hans svaghet. Dels för att stilen ibland faktiskt känns lika daterad som en dåtida roman, men också för att romankonsten blir lidande av att historielektionen tar plats.

Det ligger förstås även nära till hands att göra en reflektion över vad bokens titel och huvudpersonernas öden vill säga dem och oss: Släpp ingen jävel över bron, för det är när du låter medmänniskor komma dig nära som allt går åt helvete.

Är det verkligen så?

Ändå måste jag säga att den har charm, den här romanen. Man känner för Kalle och Viola, de blir människor av kött och blod och ja, generositeten med dramatiska skeenden gör berättelsen lika spännande som en pojkbok. Vilket ju inte behöver vara fel.

Som läsare kommer också man närmre den tid som nästan 80 år senare betyder så mycket för vår uppfattning av vårt land, vår kultur, vad som är rätt och fel och hur det kan gå om moralen tillåts att sjunka för alltför lågt. Även i Sverige. Andra världskriget, kommer vi någonsin ha hört färdigt om det?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons