Annons

Ett helvete på Liljevalchs

På konstens område är kampen mellan himmel och helvete avgjord sedan länge. Ondskan vann. Och just nu är det inte längre till den eviga förbannelsens alla fasor än en vacker Djurgårdspromenad. I helgen öppnar utställningen Helvete på Liljevalchs.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En djävulsk scenografi från Drottningholmsteatern är centralt placerad i Helvetesutställningen. Dess förebild är en miniatyrteater från 1600-talet med ett Hades befolkat av reptillika demoner, flygande djävlar och deras spetsade offer.

Foto: LARS PEHRSONBild 1 av 4

Roj Friberg har ett helt rum där han dels byggt en scenografi och dels presenterar nya målningar.

Foto: LARS PEHRSONBild 2 av 4

Dick Bengtsson, Edward Hopper, 1970.

Foto: LARS PEHRSONBild 3 av 4

Glenn Brown, Ornamental despair, 1994.

Foto: LARS PEHRSONBild 4 av 4

Genom den västerländska konsthistorien går en tråd röd som blod, flammande som eld och svart som sot från gamla tiders religiösa konst till dagens digitala apokalypser. Undergångsvisionerna fängslar sina betraktare med bestialisk tortyr, mörkaste mordlust eller med ekande ödslighet. I sin nya utställning på Liljevalchs låter sig konsthallschefen Mårten Castenfors helhjärtat sugas in i dystopiernas malström.

– Jag är lockad av konst som är på allvar. Dessutom är jag romantiker. Jag tror på att konstnärer kan blicka framåt, kan vara förbedjare och på sitt sätt visa hur djävligt det ser ut nu med krig, miljökatastrofer och finanskriser. Konstnärerna har en förmåga att ta temperaturen på sitt samfund. Och de som är bra gör det inte som plakatmålare utan på ett sätt som visar på både ett yttre och ett inre kaos.

Annons
Annons
Annons