Annons

Människan är den vackraste stadenEtt hav av hat – Europa absurt i flyktingens blick

Foto: Annika af Klercker/TT & Natur & Kultur

En lierar sig med nazister och hatar sitt ursprung. En sitter livegen och väntar på uppehållstillstånd. En tredje längtar till USA men är strandad i Sverige. Efter hyllade ”Väldigt sällan fin” har Sami Said skrivit en vemodig bok om flyktingar på drift i Europa – där han fortsätter leka med perspektiv och med ord.

Under strecket
Publicerad

Kanske har ditt namn givits till dig längs vägen. Kanske är det något som du har tagit tag om i flykten, försökt få med dig med de få andra saker som kan rymmas i en ryggsäck. Jaget i Sami Saids nya roman ”Människan är den vackraste staden” har fått namnet San Francisco av sin bäste vän Yei – också han heter egentligen någon annat – för att det är dit de vill. Dit där skimret finns. I Amerika.

Men dit är det svårt att ta sig. När berättelsen inleds är San Francisco, på flykt sedan 12-årsåldern, i stället tillfälligt strandad i Sverige. Han har just blivit utslängd ur sin andrahandslägenhet i huset av utkanten av staden där alla väntar på ett besked, alla hoppas och drömmer, men ingen tar sig någonstans.

Annons
Annons
Annons