Annons

Inga Sanner:Ett gott råd förlänger livet

DYR KONST. Handböcker i konsten att leva länge har funnits som litterär genre sedan 1700-talet. I en nyutkommen avhandling tecknar Janicke Andersson en historisk bild av jakten på de extra levnadsåren, en strävan som tycks bli allt mer dominerande i vårt moderna samhälle.

Under strecket
Publicerad

Vi är nog många som kastar oss över notiser om människor som har fyllt 100 år – förmodligen med baktanken att få en vink om hur man gör för att bli så gammal. Det är inget nytt fenomen – sedan långliga tider har historier om så kallade sekularmänniskor fungerat som inspirationskällor för människor som eftersträvat ett långt liv. De intar också en central del i olika handböcker som har till syfte att ge råd i konsten att leva länge. Sådana handböcker framträdde som en egen genre under 1700-talet och har alltsedan dess varit spridda i den västerländska kultursfären.

Dessa handböcker står i fokus för en ny avhandling vid Linköpings universitet,
Konsten att leva länge. Föreställningar om livets förlängning i handböcker 1700-1930 (Carlssons bokförlag, 282 s) av
Janicke Andersson. Andersson har studerat rådgivningslitteratur som utgavs i Sverige men som i flera fall var översättningar från andra språk. En viktig roll spelade den i sin samtid synnerligen framgångsrike tyske läkaren Christoph Wilhelm Hufeland, verksam vid sekelskiftet 1800 i bland annat Jena och Berlin. Han verkade i en epok som brukar kallas för den romantiska och behandlade flera prominenta företrädare för den romantiska riktningen, såsom Goethe, Schiller och Herder. Hufeland författade ett flertal skrifter i medicinska ämnen, men även i frågor rörande livets förlängning. Bland dessa hittar man det verk som på svenska fick titeln ”Konsten att leva länge” och som blev något av en klassiker på området.

Annons
Annons
Annons