Annons

Den frystorkade brudgummen. Nio berättelserEtt fullgott plåster på Atwood-såren

Tramsigt haveri, tyckte Therese Eriksson när Margaret Atwoods förra romanprojekt förlorade sig i en cirkus av gröna kaniner och självlysande penisar. Lyckligtvis är den kanadensiska författaren nu tillbaka: i klart bättre form och med nio berättelser om relativt vanliga människor – som även råkar vara ganska gamla.

Publicerad
Foto: Aaron Vincent Elkaim/TT

Den amerikanska författaren Flannery O’Connor fnissade åt att hennes verk ansågs brutala, och menade att de bara gestaltade vanlig, osentimental kristen realism. Och kanske är det så att det läskigaste återfinns i det som påstås vara verklighetstroget, medan det tvärtom rätt ofta händer att litteratur som utger sig för att vara otäck mest framstår som hyfsat vardagligt realistisk. När jag läser på baksidestexten till Margaret Atwoods berättelsesamling ”Den frystorkade brudgummen” att den ”för tankarna till Edgar Allan Poes och Robert Louis Stevensons klassiska skräckhistorier”, förbereder jag mig på en skrämselfaktor som sedan uteblir.

Foto: Aaron Vincent Elkaim/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons