Annons

Tove Lifvendahl:Ett fruktansvärt slöseri

Statsminister Stefan Löfven talar på Medborgarplatsen i Stockholm i september 2015 till stöd för flyktingar under parollen ”Refugees Welcome”.
Statsminister Stefan Löfven talar på Medborgarplatsen i Stockholm i september 2015 till stöd för flyktingar under parollen ”Refugees Welcome”. Foto: Maja Suslin/TT
Publicerad

Mannen kommer fram till mig. Vad gör vi? säger han lika uppgiven som upprörd och slår ut med händerna. Vi befinner oss båda på en konferens för den sektor som kallar sig idéburen, och han är en av dem som arbetar i mottagandet och hanteringen av ensamkommande unga. Precis som läraren Zulmay Afzali beskrev på ledarsidan förra veckan (SvD 14/10), har han sett hur killarna har ansträngt sig för att snabbt lära sig språket och sederna för att kunna passa in. Nu börjar avvisningsbeskeden komma. Frustration, oro, upprivenhet. Sorg, ilska, bitterhet.

Ja, vad gör vi? Många av dem kan nu förväntas gå under jorden, in i skuggsamhällets liv. Tillvaron i Sverige är numera en bekant för dem, och tid och möda har lagts på att anpassa sig till det svenska. Hoppet om en framtid här är tänt. Att bli sänd till en oviss tillvaro i exempelvis Afghanistan framstår för många som skrämmande, i synnerhet som många av dem inte har något att återvända till; deras familjer finns inte längre kvar där. Det går att förstå dem, och den utsatthet de befinner sig i. Och som har visats i flera starka reportage bär flera av dem sin familjs förväntan på att de ska utgöra dörröppnare.

Annons
Annons
Annons