X
Annons
X
Recension

En säsong i Frankrike Ett Europa utan plats för verkligt behövande

Kompakt mörker i väntan på asylbesked – "En säsong i Frankrike" är nästan mekanisk i sin dysterhet. Det är en enkel film, om Abbas som flyr till Frankrike med sina två barn, med tydligt politiskt budskap.

Aalayna Lys, Eriq Ebouaney och Ibrahim Burama Darboe i ”En säsong i Frankrike”. Foto: Folkets Bio

Tchadiern Mahamet-Saleh Haroun, känd bland annat för den oberäkneligt poetiska "En man som skriker" och den temperamentsfulla "Mimi & Grigis", har i sin senaste film tagit steget till Europa. I likhet med filmens protagonist – en fransklärare som flytt kriget Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui för att söka lyckan i Paris. Med sig har denne Abbas (Eriq Ebouaney) en ung oskuldsfull dotter och en något äldre son, mer pragmatiskt lagd. Den älskade hustrun och modern har de mist på vägen, dödad av militären, nu djupt saknad och visualiserad som vålnad under sömnlösa nätter.

"När ska vi få en lägenhet som alla andra?" förebrår dottern fadern. "Vi är inte som alla andra", inflikar sonen. I väntan på uppehållstillstånd flyttar familjen mellan olika tillfälliga bostäder. Abbas säljer grönsaker på boulevarden och har en relation med sin franska kollega Carole (Sandrine Bonnaire), hon som är både känslig och stark och står upp för Abbas.

Aalayna Lys, Eriq Ebouaney och Ibrahim Burama Darboe i ”En säsong i Frankrike”.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 2

Olidlig väntan på asylbeslut. Sandrine Bonnaire och Eriq Ebouaney.

Foto: Folkets Bio Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X