Annons

Europa – 75 år av ständig förändringEtt Europa – men två vitt skilda visioner

Till vänster: Konrad Adenauer (t v) samtalar med Robert Schuman och Italiens utrikesminister Alcide de Gasperi (t h) vid ett möte i Strasbourg 1951. Till höger: Elin Wägner.
Till vänster: Konrad Adenauer (t v) samtalar med Robert Schuman och Italiens utrikesminister Alcide de Gasperi (t h) vid ett möte i Strasbourg 1951. Till höger: Elin Wägner. Foto: TT

Vad blev det av Europa efter de två världskrigen? Kunde det ha blivit något annat än dagens EU, något som mer liknande Elin Wägners radikalpacifistiska vision? Sigrid Combüchen läser två nya böcker om Europa – en med och en utan personlig reflektion.

Under strecket
Publicerad

Per Wirtén.

Foto: Sofia Runarsdotter

Under maj månad firas Nazitysklands fall med jubiléer och minnesdagar överallt i Europa. I år avstyr pandemin segerparaden på Röda Torget i Moskva, som annars är en tv-show som blandar ungt gatuparty (som 17 maj i Oslo), tunga missiler i promenadtakt och trupper i noggrann marsch. Soldaterna låser halsen i oavvänd blick mot podiet, där presidenten marknadsför sin civila spenslighet bland Sovjetmänniskor som minns, tåras av de gamla låtarna och har fler medaljer än slantar.

Men är Moskva Europa? Ja, Europa, men inte en EU-metropol, och därför inte del av Europanarrativet. När det vi kallar Östeuropa befriade sig 1989 insisterade dess intellektuella på att geografiskt korrekt kallas centraleuropéer. Warszawa var ett östligare Paris, Prag jämte Wien det kosmopolitiska Europas huvudstad.

Annons
Annons
Annons