”Ett enormt svek i livets slutskede”

Min cancersjuka mamma skulle tvingas möta dussintals läkare i slutskedet av livet. Allting noterades noga i den luggslitna anteckningsboken. ­Sista gången hon orkade prata om det var det uppe i 55 behandlande läkare, skriver dottern Niki Thörnell.

Under strecket
Publicerad

Mamma skickades hem gång på gång, oförmögen att ta hand om sig själv, skriver Niki Thörnell.

Foto: privat, Lars Pehrson

Niki Thörnell

Foto: privat
Annons

Min mamma var en kämpe. En hårt arbetande, ensamstå­ende mor som en stor del av sitt sextioåriga liv levde med den press som kommer med en högt uppsatt chefsposition i näringslivet. Hon fick till sist inget tack för allt slit, för alla ­gånger hon vägrat sjukskriva sig och i stället kämpat vidare. Plussat på statens skatte­konto. Den sista tiden i livet förvandlades till ett utdraget svek. Hon hamnade utanför syste­met och i händerna på oss barn när sjukdomen slog till och en aggressiv cancer snabbt spriddes genom kroppen.

Hon skulle tvingas möta dussintals läkare i slutskedet av livet. Allting noterades noggrant i den luggslitna anteckningsboken. ­Sista gången hon orkade prata om det på sitt underfundiga, ironiska vis så var det uppe i 55 behandlande läkare. Alla med sitt egna sätt att bedöma situationen. Många med dålig ­eller rentav ingen information på grund av att kommunikationen mellan de olika sjukhus hon vistades på inte tilläts skickas emellan dem. Alltför många gånger fick hon rätta till felen själv. En fem månaders väntan på ­diagnos och upprepade plågsamma procedurer helt i onödan. Provsvar kunde inte skickas mellan S:t Göran och Karolinska sjukhuset. Information hann inte dokumenteras och föll i glömska.

Annons
Annons
Annons