Annons

The brinkEtt år med populisternas ledande sagofarbror

Alison Klayman följer Steve Bannon under ett händelserikt år i ”The brink”.
Alison Klayman följer Steve Bannon under ett händelserikt år i ”The brink”. Foto: Nonstop Entertainment

I ”The brink” dokumenteras ett år med Steve Bannon. Här förbannar Bannon den brittiska latkorven Nigel Farage, äter middag med Kent Ekeroth och munhuggs med förtjusning med en The Guardian-reporter. Men är det ett misstag att erbjuda Bannon en plattform?

Under strecket
Publicerad
Foto: Nonstop Entertainment

Varje genomgripande samhällsförändring löser vissa gamla problem samtidigt som den skapar diverse nya. Det innebär att den ofrånkomligen skapar både vinnare och förlorare. För somliga är digitalisering och globalisering dåliga nyheter. Vi kan inte ljuga bort det, åtminstone inte särskilt länge. Pratet om att ett inkommande högvatten lyfter alla båtar är helt enkelt inte sant, och det är svårt att lura i förlorarna något annat.

Det innebär förvisso inte den andra sidan, den som utlovar industrijobbens och gruvnäringarnas återkomst som en följd av protektionism och patriotism, ljuger mindre. Men i och med att förlorarna är så många och förlorar så mycket, finns det stora arealer med god jord för den sortens sagor att falla i. Och ledande sagofarbror i detta populistiska (han använder själv termen med stolthet) sällskap är Steve Bannon – före detta chefsideolog på Breitbart News, före detta kampanjstrateg och rådgivare åt Donald Trump. Alison Klayman följer honom under ett händelserikt år i ”The brink”.

Annons
Annons
Annons