Annons
Recension

Spår av en befolkningEtt allvar som föder ödmjukhet

Vad har fotografen Anders Kristensson erbjudit i gengäld för att få tillgång till detta allvar? Det undrar Marie Lundquist när hon bläddrar i ”Spår av en befolkning”, nominerad till Årets fotobok 2005.

Under strecket
Publicerad

När postkontoret i min Stockholmsförort lades ner övertogs verksamheten där som på så många andra platser av en lokal låssmed/skomakare med tillhörande kemtvätt. Alla berörda hushåll fick information om detta via en broschyr där omslaget pryddes av ett fotografi av två medelålders män med armarna om varandra. Den ene var skomakaren, en lång mörk iranier med täta ögonbryn. Den andre var en av postens tjänstemän, ansvarig för detta gränsöverskridande projekt, en blek, lite rödlätt man med typiskt nordiska drag. Denna bild tycktes på något sätt förkroppsliga drömmen om det svenska mångkulturella samhället där motsatserna kan leva och verka sida vid sida i fred och endräkt.

Jag kommer att tänka på den välmenta broschyrbilden när jag bläddrar i fotografen Anders Kristenssons nyligen utgivna bok Spår av en befolkning. Under mer än ett decennium har han rest land och rike runt och porträtterat människor i vitt skilda miljöer. Det är, som
han själv säger, ”ett försök att foga ihop bilden av den nation som jag själv tillhör”. En bild som visar sig vara stadd i stark förändring. Om det i dag går att tala om en nationalkaraktär så visar Kristenssons bilder att denna hybrid i så fall måste inrymma allt från en far med två söner i full golfutrustning i Falsterbo till en månghövdad zigenarfamilj utanför sin tillfälliga gudstjänstlokal i Rosengård.

Annons
Annons
Annons