X
Annons
X
Recension

Döden säger nej Ett alldeles underbart nej till döden

På blott en timme bjuds en fullödig allkonstupplevelse. SvD:s Theresa Benér faller pladask för en avantgardistisk kammaropera som skrevs i ett koncentrationsläger.

Döden – Nils Gustén. Foto: Katja Tauberman

Det finns flera skäl att bli pladask förälskad i Maria Sundqvists uppsättning "Döden säger nej" på Operaverkstan i Malmö. På blott en timme ger ensemble, musiker och konstnärligt team en fullödig allkonstupplevelse. Att denna älskvärda kammaropera komponerades och skrevs 1943 av judiska fångarna Viktor Ullmann och Peter Kien mitt i helvetet, koncentrationslägret Teresienstadt, gör den ännu mer förunderlig.

Mina tankar går till den avantgardistiska Svenska Baletten i 1920-talets Paris, när jag ser Leif Perssons dadaistiskt och futuristiskt inspirerade kostymer. De fem sångarnas dräkter har former som erinrar om måleri av Fernand Léger och Umberto Boccioni. Kapellets sex musiker är också i stiliserad kostym och mask som levande skulpturer.

Döden – Nils Gustén.

Foto: Katja Tauberman Bild 1 av 2

Linnéa Andreassen som Trumslagarflickan, Wiktor Sundqvist som Harlekin och Teresia Bokor som Pojkflickan.

Foto: Katja Tauberman Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X