Modeller backstage på David Tlales modeshow under Mercedes-Benz Fashion Week i Johannesburg 2012. Kollektionen som hade döpts till ”I am not colored. I am color” gick i vitt med starka färgklickar.
Modeller backstage på David Tlales modeshow under Mercedes-Benz Fashion Week i Johannesburg 2012. Kollektionen som hade döpts till ”I am not colored. I am color” gick i vitt med starka färgklickar. Foto: Per-Anders Pettersson

Ett Afrika bortom leopardmönstret

Afrikanskt mode är betydligt mer än djurmönster och färggranna tyger. I boken ”African catwalk” dokumenterar den prisbelönte fotografen Per-Anders Pettersson den vitala modescenen i länder som Sydafrika, Nigeria, Moçambique och Uganda.

Publicerad

Den västerländska modescenen har länge omfamnat den afrikanska kontinenten. Med varierande resultat måste man säga, som när Dior gjorde skor med klackar i form av afrikanska statyetter, till synes blinda för symboliken. Klädseln och estetiken hos Masajfolket i Kenya och Tanzania har också inspirerat modeföretag så ofta att representanter för folket 2013 inledde en process för att försöka hindra märken att nyttja deras namn utan tillstånd.

Vår syn på afrikanskt mode är också ofta utsuddande okunnig. Vi känner kanske till de färggranna, waxtryckta tyger som är populära i Västafrika, men som egentligen kom till kontinenten genom ett misslyckat holländskt försök att massproducera indonesiska batiktyger. Vi har sett Masajfolkets halsband och blåröda rutmönster, samt mer eller mindre stereotypa leopardmönstrade outfits. Mindre känt är att det finns modeveckor över stora delar av kontinenten och modeskapare som är lika radikala som någon av dem som man hittar på catwalken i London eller Paris.