X
Annons
X
Krönika

Anna-Malin Karlsson: Så kan ”batikhäxan” lära sig att tala med ”rasisten”

Politiska debatter förs inte bara av politiker, utan också av vanliga medborgare i sociala medier som Facebook och Twitter. En stor del av dessa diskussioner går ut på att sätta etiketter. Att benämna kan vara ett sätt att sakligt upplysa, som i ”detta är ett liberalt förslag”, men det kan också strypa debatten genom värderande karakteriseringar, som i ”det där är rasistiskt”. I en öppen Facebookdiskussion beskrevs nyligen deltagarna i en konstnärlig performancegrupp som ”sinnessjuka feminister”, vilket för debattören var skäl nog att avfärda deras verk.

Etiketter skapar kategorier, och kategorier är kraftfulla retoriska redskap. Kallar jag någon pk-elit har jag på en gång tillskrivit personen en rad egenskaper, relationer och åsikter, liksom en social position. Särskilt starkt fungerar personbenämningar. Ord som rasist, antisemit, kulturmarxist, landsförrädare och batikhäxa fyller i slutna grupper sin funktion genom att svartmåla de andra och stärka den egna gruppen. I öppna forum, där "rasisten" kanske möter "batikhäxan", blir det svårare – i alla fall om målet är att kommunicera.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X