X
Annons
X

Per Högselius: Estland längtar så in i Norden

"Tallinn är huvudstad i Estland, ett nordiskt land", läste jag nyligen i en svenskspråkig turistbroschyr. "Tallinn har norra Europas bäst bevarade gamla stadskärna, och med sitt centrala läge vid Östersjön är staden ett aktivt centrum i en region med livlig handel och turism" och så vidare. I broschyren nämns inte med ett ord vare sig de östligare eller de starkt tyska sidorna i Estlands historia och kultur, som i stället framställs med förbluffande entydighet: Estland hör till den nordiska världen.

Denna tanke framhävs nästan överallt i nutida estnisk kultur, politik och ekonomi. Man talar i Estland ytterst ogärna om sig själv som ett "östeuropeiskt" land, och politiskt distanserar man sig ofta mer än vad man närmar sig de andra baltiska länderna, i övertygelsen om att Estland hör mer ihop med sina nordiska än med sina baltiska grannar. Esterna tycker om att påpeka att deras eget språk – till skillnad från lettiskan och litauiskan – inte har någon som helst koppling till ryskan, att den estniska mentaliteten är av ett annat, mer nordiskt slag, att näringslivet bärs upp av en pågående integration med Sverige och Finland och så vidare. Därtill kommer en lång rad historiska argument.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X