György C. Kálmán:Esterházy visade skrattets kraft

Péter Esterházy, en av den ungerska samtida litteraturens allra största, avled i torsdags efter en tids sjukdom. Med underfundig blick tog han sig an hemlandets socialistiska regim i böcker som, trots sina skiftande uttryck, vilade på en fast värdegrund.

Under strecket
Publicerad

Péter Esterházy, 1950-2016.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Annons

Den tidsperiod som i Öst- och Centraleuropa kallas ”socialism” började efter andra världskriget (man kan räkna den från 1945, men allra senast från 1949) och tog slut 1989 eller 1990. Problemet är att osmidiga periodiseringar av detta slag (även om ett och annat datum är svävande) inte ger en trogen bild vare sig av det viktiga som hänt innan eller de långvariga verkningarna: åtskilligt av det tidigare samhällets auktoritära tänkande, konservatism och demagogi har gått i arv i ”socialismen” – och naturligtvis finns det kvar många spår av statens välfärdsåtgärder (och den medborgerliga infantilismen som konsekvens), av gunstlingssystemets och nationalismens värderingar.

Esterházys litterära bana började under ”socialismens” årtionden: hans första novellsamling, som struntar i den då obligatoriska ”realistiska” berättarkonsten, utkommer 1976 – den frambesvärjer barndomen lekfullt och med stor språklig humor och bygger i första hand på språket, förvrängningen och ifrågasättandet av gestaltningens verktyg.

Annons
Annons
Annons