Recension

A thousand last chancesEskobar - A thousand last chances

Under strecket
Publicerad
Annons

När Eskobar debuterade med ”Til we‘re dead” i början av 2000 lät de inte som några andra svenska band. De lät som om de kom från England och hade lyssnat mycket på Embrace och Chris Isaac. Att de såg ut som hårmodeller på Toni & Guy och sjöng lite fjolligt kändes ganska uppfriskande, även om vissa blev ytterst provocerade. På andra skivan ”There‘s only now” tog de steget fullt ut och blev så britpoppiga man kan bli om man är uppvuxen i Åkersberga.
Nu när syntpoppen dragit förbi som en ångvält och manlig fåfänga inte längre är belagt med spöstraff i Sverige, känns kanske inte Eskobar lika unika längre. Här på tredje skivan bejakar de delvis sin mjuka, akustiska sida igen, men de spår som förtjänar det får mycket kräm i arrangemangen. Det är synd att de förstör ”You got me” genom att ha jojk i refrängen, men visst finns här ett knippe snygga och välproducerade låtar.

Lyssna även på: Kamera: Kamera.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons