X
Annons
X
Recension

Dubbelt begär Erotiska thrillerns vågade start lär höja ögonbryn

"Dubbelt begär" bygger på en roman av Joyce Carol Oates. Regissören François Ozon följer förlagan nära. Men den blankpolerade mannekängerotiken kan säkert tyckas stötande.

Jérémie Renier och Marine Vacth. Foto: IBL
Läs mer om Veckans biofilmer

Lyckan borde rimligen vara fullständig. Den unga Chloé (Marine Vacth) har genomgått en givande psykoterapi. Hennes magsmärtor har avklingat, en distans har upprättats till den kärlekslösa modern. Den ytliga modevärlden och det otillfredsställande modellyrket har hon lämnat bakom sig utan saknad. Men viktigast av allt: Chloé är förälskad, hon har fallit för sin terapeut, Paul (Jérémie Renier). De flyttar ihop i en gemensam våning, bildar en inkapslad liten kokong av trygg hemtrevnad.

Och Paul är underbar – intelligent, känslig, ömsint och kärleksfull. Men lyckan är sällan vare sig fullständig eller beständig, och begärets mål är ju inte bara dunkelt, det är dessutom ouppnåeligt eftersom det hela tiden flyttar på sig. Så snart du tror dig vara framme visar det sig vara en hägring och visar sig i modifierad skepnad någon annanstans. Det är som när du försöker shoppa dig lycklig; känslan av välbehag, föranledd av det senaste inköpet, skingras snabbt och då börjar det klia i plånboken igen. Du behöver en ny fix.

Jérémie Renier och Marine Vacth.

Foto: IBL Bild 1 av 2
Foto: IBL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X