Annons

Sofia Nyblom:Erotik och politik i explosiv cocktail

”Eine Frau, die weiss was sie will” på Komische Oper.
”Eine Frau, die weiss was sie will” på Komische Oper. Foto: Iko Freese/Komische Oper

Musiken i mellankrigstidens Berlin kombinerade verklighetsflykt med subtil satir. I veckans krönika går jag på upptäcktsfärd bland Weimarrepublikens operetter.

Under strecket
Publicerad

Fritzi Massary i ”Eine Frau die weiss was sie will” av Oscar Straus på Metropol-Theater i Berlin, 1932.

Foto: SZ Photo/TT Bild 1 av 7

West Side Story på Komische Oper.

Foto: Iko Freese/Komische Oper Bild 2 av 7

Richard Tauber och Mary Losseff, 1931.

Foto: TT Bild 3 av 7

Kurt Weill och Lotte Lenya, 1946.

Foto: TT Bild 4 av 7

Oscar Straus i USA 1936 med Alfred Herta och Martin Broones.

Foto: Courtesy Everett Collection/TT Bild 5 av 7

Fritzi Massary i ”Eine Frau die weiss was sie will” av Oscar Straus på Metropol-Theater i Berlin, 1932.

Foto: SZ Photo/TT Bild 6 av 7

Max Raabe.

Foto: Britta Pedersen/TT Bild 7 av 7

Filmer som ”Cabaret” och aktuella tv-serien ”Babylon Berlin” har bidragit till villfarelsen att soundtracket till Weimarrepublikens Berlin helt och hållet färgades av politiskt laddad kabaré-musik à la Kurt Weill. Men det är inte hela sanningen. När Zarah Leander blev Tredje rikets primadonna i Franz Lehárs operetter, bidrog hon också till att fösa undan operetter komponerade av populära judiska signaturer som ofta levererade en elegantare, mer subtil form av kritik. Erotik och politik i en explosiv cocktail.

Namn som Oscar Straus, Paul Abraham och Mischa Spoliansky drevs på flykt av nazisterna och anpassade sin musik till nya förutsättningar i USA, medan Weills, Tucholskys och Hanns Eislers socialkritiska repertoar efter kriget kom att ingå i den nya DDR-statens propagandamaskin. En propaganda som vi i väst har svalt utan att reflektera. Men nu pågår en revival av Weimarrepublikens operettrepertoar som drar fulla hos på Komische Oper.

Annons
Annons
Annons