Annons

Erik Almqvist svarar Henrik Sundbom

Kreml
Kreml Foto: Fredrik Sandberg/TT

Med anledning av Henrik Sundboms ledare ”Kremls nyttiga blågula idioter” (8/8) har Erik Almqvist inkommit med replik. Henrik Sundbom svarar under.

Under strecket
Publicerad

Henrik Sundbom ägnar en ledare med rubriken “Kremls nyttiga blågula idioter” åt mig och min medverkan som valövervakare i Ryssland, när ryssarna gick till valurnorna om en ny konstitution. Sundbom är avlönad av lobbyorganisationen Frivärld vilken verkar för ökad globalisering, svenskt NATO-medlemskap och att EU får makt att driva en egen utrikes- och säkerhetspolitik. Sundbom jobbar också för amerikanska Atlantic Council som står NATO nära och som verkar för att stärka amerikanska geopolitiska intressen i Europa.
Till Atlantic Councils större donatorerna på senare år kan räknas amerikanska staten, Facebook och Google, Goldman Sachs och JP Morgan, The Rockefeller Foundation, svenska UD samt den grupp ukrainska oligarker som drog nytta av den USA-stödda statsomvälvningen i Ukraina 2014 och direkt därefter gav den inom näringen omeriterade Hunter Biden, son till dåvarande vicepresident och nuvarande presidentkandidat Joe Biden, en mycket välbetald styrelseplats i Ukrainas största privata gasbolag.
Med Sundboms CV är jag givetvis inte förvånad över den indignation som framkommer i hans ledare. Däremot förvånar det mig att SvD släpper igenom en så osaklig ledare som istället för att försöka framhålla några faktiska brister i den ryska folkomröstningen eller i min insats, väljer att skjuta budbäraren – i ledaren kallad “zombieövervakaren” som “går i Putins ledband”, “Kremls nyttiga blågula idiot”. Det vill säga jag.

Men eftersom Henrik Sundbom misslyckas med att säga mycket i sak om folkomröstningen så tar jag nu själv tillfället i akt att göra detta. Till skillnad från i Sverige och de flesta länder i väst fick alltså det ryska folket rösta om en ny konstitution innehållandes tydliga och ideologiskt laddade ställningstagande. Med den nya grundlagen ska rysk lag stå över internationell och den ryska nationen, språket, kulturen och även gudstron och den traditionella familjen, definieras och skyddas nu i konstitutionen. Grundlagsändringarna påminner om de ungerska under Viktor Orbáns regeringsinnehav, som även de har kombinerats med flera “nationella konsultationer” där ungrarna har fått uttrycka sin åsikt.
Jag är av den bestämda åsikten att även svenskarna borde ha involverats mer när vår grundlag har skrivits om, inte minst när Sveriges EU-medlemskap under närmast kuppartade förhållanden skrevs in i svensk grundlag 2010. Ett ”historiskt beslut utan debatt”, beskrevs det av SVT:s Mats Knutson. Samma sak när grundlagsändringen 1974 klubbades igenom utan konsultation av folket, i vilken man de facto definierade det fram tills dess homogena Sverige som ett mångkulturellt land.
Ryssarna involverades nu i dessa för nationen existentiella frågor och de gav sitt stöd till förändringarna. Precis som i svenska folkomröstningar var inte resultatet juridiskt bindande, men Putin hade lovat att ändå följa resultatet. Sundbom har rätt i att en annan av de förändringar som kan komma att göra stor skillnad är de nya reglerna för hur många gånger presidenten kan väljas av folket. Detta gör att Putin, som under 2000-talet har varit president lika länge som Angela Merkel har varit förbundskansler, nu kan väljas två gånger till om ryssarna så önskar. Än mer demokratiskt hade så klart varit att helt ta bort spärren så att detta avgörande fullt ut blir upp till väljarna – likt i Sverige där Löfven kan sitta kvar på livstid om svenskarna så vill.
Själva omröstningen som sådan har jag inte mycket att anmärka på. I samtliga de minst 50-tal vallokaler jag besökte fanns civila observatörer, urnor förseglade med speciella sigill och plomberingar och kameraövervakning. Valsedlarna matades i elektroniska maskiner som räknade rösterna under bevakning från valförrättare, observatörer och kameror. Om någon fattade misstanke kunde manuell omräkning begäras och kameramaterialet gås igenom.
Men kritiken som riktas mot Ryssland brukar mer handla om maktstrukturer i det ryska samhället och hur dessa påverkar de demokratiska processerna. Detta är det svårt för mig att bedöma, men jag kan konstatera att liknande strukturer även i Sverige, USA och andra västländer förtjänar att kritiseras och kritiskt granskas – för att uttrycka mig milt.

Annons
Annons
Annons