Recension

NANCY VIKTORIAEpiskt flöde med kvalitet i detaljer

Under strecket
Publicerad
Annons

Upsala Stadsteater gör under höstsäsongen en ambitiös iscensättning av sitt eget närområde. Unga dramatiker lägger an samtida perspektiv på staden och slätterna, medan Gunilla Boëthius för den uppländska publiken tillbaka till krigstiden genom en dramatisering av Elsie Johanssons beundrade romantrilogi om flickan Nancy. Det är ett medryckande epos om några enkla människors livsöden i ett Sverige, som snart befinner sig på mer än ett minnes avstånd från oss.
Hela stora scenen på Stadsteatern är klädd i furu och ger platsspecifik inramning till äventyren kring Nancy Viktoria Pettersson (Vanna Rosenberg) där hon kilar omkring under tallkronorna i Vendels socken. Det unga berättarjaget från romanerna driver också föreställningen framåt som vittne till hänförande kärleksscener, grym klasskamp och
hjärtslitande sorg.

Hon ser sina föräldrar slita för det dagliga brödet, drömmer om storasysterns amorösa eskapader i storstan, men vill helst av allt ta realexamen själv, läshuvud som hon har. Nancy är en intelligent ung människa i en värld där få bryr sig om jäntors skarpsinne.
Boëthius lyckas katalysera prosan till ett energiskt dramatiskt förlopp, som får ytterligare skjuts av kända slagdängor av Ulla Billquist, Sven-Olof Sandberg, Tutta Rolf och andra. Då och då sveper projicerade svartvita skogsmotiv över fondväggen och fylls upp av ljud från gläntor och dungar. Dessa effekter förs in i en handling som känns märkvärdigt flödande för att vara så episodisk.
Men trots det episka flödet är det i detaljerna de verkliga kvaliteterna finns. Dramat utspelas i en tid då man inledde brev genom att meddela sitt hälsotillstånd. Om någon var sjuk i stan så fick man sälja ett smycke för ha råd att komma till undsättning. Förvetna bybor kommer på besök för att få något att sladdra om och när prosten kommer på besök håller man för munnen för att dölja sina vanvårdade tänder.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons