X
Annons
X
Recension

Amarantine Enya

Efter fem album med mjukt böljande new age-musik (det första kom 1987) har irländska Enya blivit ett begrepp och ett varumärke. För somliga är hon som ett rött skynke, för andra utgör hennes drömska musik en vacker och helande vilopunkt i en hård och kallt materialistisk värld. Amartine låter exakt som allt annat Enya gett ut. Med syntmattor som grund sjunger Enya på engelska, japanska och ett påhittat språk. Ibland är det sakralt vackert, ibland är det sömnigt och banalt. Precis som det brukar vara alltså.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X