Citizen ScheinFlyktingpojken som blev en del av svenska eliten

Ingrid Thulin och Harry Schein.
Ingrid Thulin och Harry Schein. Foto: Åke Borglund/TT

”Citizen Schein” är en fascinerande film om en fascinerande man. Dokumentären om mannen som uppfann svensk filmpolitik sätter in hans liv och öde i en historisk kontext som tidigare saknats, skriver SvD:s Jeanette Gentele.

Under strecket
Publicerad
Jörn Donner
Foto: Jörn Donner
Ingrid Thulin och Harry Schein.

Ingrid Thulin och Harry Schein.

Foto: Kerstin Strömberg/TT
Harry Schein på Filminstitutet 1969.

Harry Schein på Filminstitutet 1969.

Foto: Gunnar Södergren/IBL
Tomas Ehrnborg
Foto: Tomas Ehrnborg
Staffan Flodquist
Foto: Staffan Flodquist
Dramatiska Institiutets vd Harry Schein med oidentifierad filmklipppare 1966.

Dramatiska Institiutets vd Harry Schein med oidentifierad filmklipppare 1966.

Foto: Anders Engman/TT
Annons

Det är svårt att inte tänka på dagens situation med unga traumatiserade pojkar som flytt sina krigshärjade hemländer och hamnat i Sverige när man ser filmen om Harry Schein. Och alla dessa pojkars inneboende resurser. 14 år gammal sattes Harry Schein av sin mamma på ett tåg på Wiens centralstation för att räddas till Sverige efter Österrikes Anschluss till Tyskland. Han skulle aldrig återse sin mamma, som mördades, och heller aldrig förlåta henne för att hon övergav honom. Hans syster räddades till USA.

Samtidigt kan man som svensk känna tacksamhet för att han hamnade här och stannade. Utan Harry Schein ingen filmpolitik, inget Filminstitut, ingen filmskola, inget filmavtal som finansierade svensk film. Det var han som såg till att filmen fick status som konstart i Sverige.

Annons
Annons
Annons