Ensamhet drabbar funktionshindrade

På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. Deltagandet i sociala aktiviteter är lågt och var femte har ingen nära vän. Vi måste tillsammans skapa ett samhälle där alla får vara delaktiga, skriver Maria Larsson (KD) och Carl Älfvåg, Handisam.

Under strecket
Publicerad
Personer med funktionsnedsättning reser mindre än övriga på grund av brister i färdtjänst och kollektivtrafik. Deltagandet i sociala aktiviteter är bara hälften så högt i åldrarna 16 till 64 år jämfört med övrig befolkning, skriver Maria Larsson (KD) och Carl Älfvåg, Handisam.

Personer med funktionsnedsättning reser mindre än övriga på grund av brister i färdtjänst och kollektivtrafik. Deltagandet i sociala aktiviteter är bara hälften så högt i åldrarna 16 till 64 år jämfört med övrig befolkning, skriver Maria Larsson (KD) och Carl Älfvåg, Handisam.

Foto: LINDA FORSELL
Annons

Allas möjlighet till delaktighet är grundeni vår funktionshinderspolitik. Men vi är långt ifrån i mål. På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. I Handisams lägesrapport som presenteras i dag vittnar personer om den frustration de känner och hur de skulle vilja kunna leva som alla andra. Var fjärde person har svår ängslan, oro eller ångest.

Att kunna ta sig till jobbet, skolan, fritidsaktiviteter, vänner och familj är en förutsättning för att vardagen ska fungera och att man ska må bra. Men personer med funktionsnedsättning reser mindre än övriga på grund av brister i färdtjänst och kollektivtrafik. Deltagandet i sociala aktiviteter är bara hälften så högt i åldrarna 16 till 64 år jämfört med övrig befolkning. Var femte har ingen nära vän. En 37-årig synskadad kvinna berättar: ”Jag känner mig väldigt ensam i vardagen och har inte så många vänner. Men skulle jag få ett jobb så skulle det lösa sig.”

Annons
Annons
Annons