Annons

Ensamhet är främst en känsla

Ensamma äldre erbjuds ofta öppen verksamhet med namn som Lyckträffen, Växthuset eller Guldkanten. Men ensamhetskänslor hos äldre är inte mindre komplicerade än hos yngre. Självkänsla, depression, ångest och känsla av kontroll spelar in.

Uppdaterad
Publicerad

Om några år väntas närmare hälften av alla hushåll i Sverige bestå av bara en person – ökningen av andelen ensamhushåll förs med jämna mellanrum fram som tecken på den utbredda ensamheten hos människor i det här landet.

Å andra sidan kan man titta på Statistiska centralbyråns siffror över hur många som saknar en nära vän, en person som de kan ta kontakt med och prata med om vad som helst. 1980 saknade 26 procent i åldern 16–84 år en nära vän, men 2012 är det bara 14 procent som uppger att de inte har någon nära vän. Då borde väl trenden vara att vi blir allt mindre ensamma?

Ari Risti, 53 år (med Arja Edenvall): ”Jag vill gärna vara tillsammans med någon och har inte behov av att vara ensam. Jag har den karaktären att jag inte behöver ensamhet, det är olika hur människor är.”

Foto: SEBASTIAN DAVIDSSON Bild 1 av 5

Kjell Lindén, 54 år: ”Jag är ensam, men jag är van vid det. Jag har kompisar och så, men ibland är det skönt att vara ensam och rensa tankarna. Jag har flera hobbyer: vindsurfing, frisbeegolf, fiske, radiostyrda flygplan – så jag har fullt upp om jag vill. Det är inte så att jag känner mig dålig för att jag är ensam, ingen ågren eller så. Jag har nog aldrig känt mig ensam utom när jag var i Uppsala på 80-talet och pluggade på komvux. Då kom man ifrån kompisarna. Jag har alltid varit trygg i mig själv från uppväxten. Jag har inget behov av att ha folk inpå mig hela tiden, varken tjej eller kompisar. Sån är jag. Familjen höll ihop till jag var 20 år i allafall och vi gjorde mycket tillsammans. Vi åkte ut med båten, vandrade på Sörmlandsleden och fiskade på isen. Att föräldrarna bryr sig om en och tar hand om en – det betyder mycket för att man ska bli trygg. Så är det inte riktigt i dag, nu jobbar föräldrar så mycket.”

Foto: SEBASTIAN DAVIDSSON Bild 2 av 5

Naomi Selbekk, 17 år: ”Man behöver tid för sig själv. Då tänker man mer djupt och kan fundera igenom saker ordentligt, till exempel om man bråkat med någon. Jag tycker att man behöver vara ensam någon gång varje dag, stänga in sig på rummet en stund.”

Foto: SEBASTIAN DAVIDSSON Bild 3 av 5

Rosita Lönnqvist, 72 år (till höger maken Christer): ”Vissa stunder måste man få vara med sig själv och sina tankar. Vi upplever saker och ting väldigt olika, i ensamhet kan man fundera. Sedan kan man prata med andra om det. När någon drabbas av något akut då känner man sig fruktansvärt ensam.”

Foto: SEBASTIAN DAVIDSSON Bild 4 av 5

Zohreh Boroumandi, 58 år: ”Jag är ensam, men jag är mycket troende och för det mesta känner jag mig inte ensam. Ibland behöver man vara ensam för att få vila och ta det lugnt, inget tjafs. När jag flyttade till Sverige och väntade på uppehållstillstånd oroade jag mig mycket för att jag inte skulle få stanna. Då kände jag mig jätteensam. Men jag tänkte att jag måste vara stark och efter sex månader fick jag uppehållstillstånd. Om jag börjar tänka negativa tankar så vänder jag mig till Gud och då behöver jag inte känna mig ensam. Jag brukar också tända ljus och lyssna på min favoritmusik, det gör jag varje kväll. Jag gör yoga också, det hjälper.”

Foto: SEBASTIAN DAVIDSSON Bild 5 av 5
Annons
Annons
Annons