Recension

Ensam bland rävarEnsam bland rävar

Publicerad
Annons

Det vilar ett verkligt betagande och rörande skimmer över den jagberättande lille privatdetektiven Johnny. Han tar sitt spaningsuppdrag på stort allvar och antecknar omsorgsfullt i den anteckningsbok han alltid bär med sig. ”Man måste träna skärpan ”som Johnny säger. När Johnny tränar skärpan blir hans språk genomskådande tydligt, samtidigt som det stundom lyser nästan lika lyriskt förtjust som Ulf Nilssons eget.

Ja, Johnny är helt enkelt väldigt mycket en typisk Ulf Nilsson–grabb, sådan vi mött honom i bilderböcker som ”Alla döda små djur” och ”Den fräcka kråkan: en sann berättelse om Skånes värsta kråka” eller i kapitelboken ”Om ni inte hade mig”. En lite ensam, fundersam, småklok och tillitsfull grabb. En som intresserar sig för vuxna, får vänner bland de udda, men som också är både väldigt modig och har ögonen öppna. Hans naiva mod och hans moral gör att han hamnar i verkligt ruskiga situationer, otäcka situationer som speglar samtidens girighet och barns utsatthet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons