X
Annons
X

Enoksen hugger i sten när han tolkar vikingarnas runinskrifter

Vikingatiden är liksom Palmemordet ett fascinerande men svårt ämne som lockar privatspanare. De flesta kapsejsar förr eller senare, men den skånske amatörforskaren och serietecknaren Lars Magnar Enoksen, även känd som framgångsrik glimabrottare, har hittills klarat sig förbi de flesta blindskären genom att hålla sig till runor och runinskrifter, ett område som han lärt sig behärska och behandlat i flera böcker på grundval av "Sveriges runinskrifter" och andra standardverk. När han i sin nya bok, Vikingarnas egna ord (255 s. Historiska Media. Ca 250:-), försöker vidga synkretsen till allmän vikingahistoria, går det däremot inte så bra. Grundtanken i boken kan i och för sig verka rimlig. Den går ut på att skildra vikingatiden helt på grundval av utvalda runinskrifter, eftersom inskrifterna onekligen representerar "vikingarnas egna ord" och som samtidskällor är pålitligare än exempelvis isländska sagor eller andra sentida berättelser.

Alltså väljer Enoksen ut 20 runinskrifter som han först omsorgsfullt ritar av, beskriver och översätter, varefter han sätter i gång att dra allmänna slutsatser om det samhälle där inskrifterna tillkommit. Problemet med att följa den metoden är emellertid, att runtexterna oftast inte säger så mycket mer än att X reste denna sten till minne av Y, och det som eventuellt meddelas därutöver blir svårbegripligt om det inte relateras till arkeologiska fynd eller källor av annan art. Dessutom kräver tolkningen att man är väl insatt i den vetenskapliga litteratur som redan finns om vikingatidens samhälle och kulturförhållanden. Här sviker oss tyvärr Enoksen. Genom handböckerna har han lärt sig åtskilligt om var och en av de 20 runinskrifter han behandlar, men han vet för litet om det som finns runt omkring. När han exempelvis tolkar den versifierade inskriften på den berömda Gripsholmsstenen, som Tula lät resa över den "i Särkland" stupade sonen Harald, begår Enoksen en hel serie misstag, därför att han dels inte vet tillräckligt om fornnordisk poesi, dels inte känner till den omfattande litteraturen om det så kallade Ingvarståget, den vikingafärd i österled som Harald deltog i, omtalad i flera andra källor. Dessutom tror Enoksen att "Särkland" betyder ett land där folk går klädda i särk, fast det snarare betyder saracenernas, det vill säga arabernas, land. Med en kanske alltför billig men oemotståndlig Göteborgsvits kan man alltså säga att Enoksen denna gång gör precis detsamma som de gamla runmästarna. Hugger i sten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X