Recension

ViaticumEnkelhet, fyndigt och vackert

I den sjunde låten är det en hel del möbelflytt, tunga rörelser, vagganden som underhålls av ett trumsolo. Haltande dunsar den rytmiska melodin framåt, under det att Esbjörn Svensson bygger valv.

Under strecket
Publicerad
Dan Berglund, Magnus Öström och Esbjörn Svensson. Foto: Mattias Edwall

Dan Berglund, Magnus Öström och Esbjörn Svensson. Foto: Mattias Edwall

Annons

Det är vackert och visar hur han tänker, just i termer av måleri eller byggnadsverk, ibland så litet som stillsamma antydningar, ofta överdådigt.
Han är en romantiker och låter därför en ton dröja som om den ville säga något mer.

Jazzpianot har under decennium efter decennium bekräftat sig självt, som det rytmiska hamrande pianot eller det lyriska, där pianisten antingen spelar mot trummorna eller svinner hän i melodiskt känslospråk. Esbjörn Svensson gör något tredje dessutom.
Kan han ha hämtat sin inspiration djupt nere i en folkvisa, förmedlad av kollegan Jan Johansson? Den där enkelheten som inte alls lånar sitt språk från svängjazzen eller ens den klassiska musiken. Han sjunger ju så himla vackert på pianot, droppar sig fram genom musiken när Dan Berglunds bas berättar om lycka.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons