Annons

Jag kommer ihågEnglund gräver ut sin egen källare

Peter Englund
Peter Englund Foto: Lars Pehrson

Årets fynd för tunnhåriga gubbjävlar eller en svartsynt skildring av det tröstlösa träningsläger som kallas barndomen? Peter Englunds minnesfragment från de svenska rekordåren går att läsa på flera olika sätt, skriver Fredrik Sjöberg.

Under strecket
Publicerad

Att gräva ut en källare för hand är inte lätt, men det går om viljan finns, och en bra spade. Den senare är i detta fall en litterär metod, på sin tid fulländad av Georges Perec, som liknar den klassiska psykoanalysens fria associationsflöde och som i rätta händer kan avkasta texter med samma kardborreaktiga vidhäftningsförmåga som Sten Selanders dikt ”Spela kula”.

Källaren i fråga är Peter Englunds barndom i Norrbotten på 1960-talet, och det ska sägas direkt att boken kan läsas på två diametralt olika sätt. Åtminstone var det så för mig, kanske beroende på att jag vid första läsningen var på gott humör och tillfreds på alla vis. Bland bokens totalt 658 korta hågkomster nerifrån barnaåren fanns många nog som kunde ha varit utgrävda ur min egen uppväxt, i Småland, vid samma tid. Vi kan kalla det återseendets glädje.

Annons
Annons
Annons