Recension

Livet även om jag dörEngagerande och komiskt i dödens skugga

Under strecket
Publicerad
Annons

Lars Hagström, född 1960, var kulturskribent och översättare. 1999 insjuknade han med gulsotsliknande symptom. På sjukhuset upptäckte man en förträngning i gallgången. Troligen gallsten. Men noggrannare undersökningar gav vid handen att det var en gallgångstumör, något som med tanke på hans ålder och kön egentligen var statistiskt otänkbart - det är en sjukdom som mest förekommer bland äldre kvinnor.
En kallhamrad kvinnlig läkare gav honom dödsdomen. ”Du kommer att få gå på cellgifter under återstoden av ditt liv”, sa hon bland annat.
Den kvinnliga läkarens naturvetenskapligt baserade sanningslidelse är nog det Lars Hagström främst skjuter in sig på i sin bok Livet även om jag dör.
Några månader efter beskedet börjar han skriva på den berättelse som nu föreligger i bokform. Han har inga särskilda ambitioner med skrivandet mer än att sysselsätta sig själv. Överhuvudtaget betraktar han allt som har med hans egen person att göra som föga märkvärdigt. Om han haft någon funktion alls, menar han, så var det att i sin egenskap av kritiker föra fram andra. Han skriver: ”När man nu aldrig blev författare själv.”
Det är nu inte riktigt sant. ”Livet även om jag dör” är otvetydigt ett verk av en författare. Det tragiska är att författaren inte kan ta del av reaktionerna på sin bok. Den gör ett djupt och varaktigt intryck på mig, men Lars Hagström är död; han avled på påskaftonen 2001.

Annons

Nu är detta långt ifrån en tragisk bok. Den är tvärtom engagerande, insiktsfull och humoristisk. Man skrattar ofta under läsningen. Den komik som tillkommer i galgens skugga brukar kallas galghumor; Lars Hagströms egen travestering lyder ”gallhumor”.
Lars Hagström gör processen kort med den traditionella sjukvården, som han tycker är infamt fantasilös, inte nog med att man tar ifrån människor hoppet, man har ingenting att erbjuda istället, inte ens en förtröstan på Gud.
Tron på undret borde vara närvarande inom den svenska sjukvården, menar han. Med de kunskaper vi nuförtiden har om sambandet mellan kropp och själ, måste man ge honom rätt.
Det är dock inte alldeles enkelt att ta ifrån Lars Hagström hoppet. Den etablerade sjukvårdsapparaten har inget annat att erbjuda honom än cytostatika, själv botaniserar han bland den uppsjö av alternativa teorier och behandlingsmetoder som finns. Det mesta genomskådar han ganska snart - här kommer hans ”gallhumor” väl till pass - men ibland stöter han på teorier som han finner rimliga. En forskare påstår att något sådant som ”cancerns gåta” inte existerar, han har istället en teori om ”ohållbara situationer”, upplevelser, som ger människor cancer. De mest gripande avsnitten av ”Livet även om jag dör” är ett försök av Lars Hagström att närma sig just sådana skeenden.
Ändå är det bestående minnet av boken - man har ju redan från början facit i hand - en häpnad inför hans uppsluppenhet och humor, men också en stor respekt för hans förmåga att engagera läsaren i viktiga frågor som rör läkaretik och den etablerade sjukvården.
In i det sista bevarade Lars Hagström tron på att Gud hade en avsikt med hans korta liv, trots stunder av tvivel. Han avslutar sina anteckningar genom att citera psalm 30 i Psaltaren. Han skriver: ”Med denna besvärjelse hyser jag också de dåraktiga förhoppningarna att kunna binda Gud vid alla hans löften.”

Annons
Annons
Annons