Recension

The emancipation of MimiEngagerande även om man inte vill

Mariah Carey är, trots dålig skivförsäljning de senaste åren, en av de största soulsångerskorna.
Mariah Carey är, trots dålig skivförsäljning de senaste åren, en av de största soulsångerskorna.
Under strecket
Publicerad
Annons

Mariah Careys artistiska karriär har på senare år följt en negativ utvecklingskurva. Personliga kriser i kombination med hybris och löjeväckande divalater har gett rubriker men resulterat i, jämfört med de stora åren, dåliga försäljningssiffror. Det intressanta är dock att hon musikaliskt upprätthållit en jämn nivå och förmått hålla jämna steg med utvecklingen på den svarta musikscenen.
Av alla hennes album är det egentligen bara Rainbow, från 1999, som känns lite oinspirerat. Såväl Glitter som förra albumet Charmbracelet kan mäta sig med Music box, Daydream och Butterfly men är orättvist förbigångna.
Det vore synd om The emancipitation of Mimi skulle gå ett liknande öde till mötes då även detta album uppvisar samma snygga syntes av tuff hiphop och klassisk soulmusik med attraktivt sockersöta refränger och himmelska vokalharmonier över fem oktaver.

Det är lätt att glömma bort det, men Mariah Carey är och förblir en av de stora
soulsångerskorna. Inte muskulös som Aretha Franklin och Chaka Khan, snarare vokalt säker och passionerad på ett sätt som för tankarna till Minnie Riperton. Forna konkurrenten, den tragiska Whitney Houston, har hon för länge sedan sprungit förbi.
Nya albumet innehåller som vanligt kollaborationer med noga utvalda producenter, låtskrivare och rappare. Jimmy Jam och Terry Lewis är visserligen inte med, men representeras med den äran av Big Jim Wright på de gammalmodigt sofistikerade soulballaderna Circles, I wish you knew och den avslutande Fly like a bird. The Neptunes har producerat den syntigt suggestiva 80-talaren Say somethin´ med gästrap av Snoop Dogg. Kanye West står bakom ett av de bästa spåren, byggd på en sampling av Betcha by golly wow (precis den slags underbart doo-wopiga sweet soul som Mariah Carey alltid återkommer till). Att bygga Get your number på en sampling av Just an illusion känns inte särskilt innovativt, men är i alla fall inte lika trist som förra albumets bisarra cover på Def
Leppards Bringin on the heartbreak.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons