Recension

Den gode tjuven (The Good Thief)Endimensionell litterär uppvisning

Under strecket
Publicerad
Annons

Den amerikanska författaren
Hannah Tinti introducerades på svenska för ett par år sedan med debuten “Djurverkerier”: en samling berättelser som med litterär smartness lockade fram absurditeter i amerikanskt vardagsliv. Bitvis fanns en bismak av skrivarskoleingredienser. Betydligt mer associerar jag åt det hållet när jag läser Tintis första roman,
Den gode tjuven . Redan själva inramningen väcker misstankar om att författaren nu ska visa att hon behärskar ett längre format, att hon erövrat ett hantverk, som till och med tål ett ämne framgrävt ur ett dickensdoftande 1800-tal.

Historien handlar om den tolvårige Ren, omhändertagen på ett kloster i New England och märkt av att hans vänstra hand gått förlorad i en tidig, bortträngd barndom. Ren går i skola och arbetar med de andra gossarna. Likt dem drömmer han om att en fosterfamilj ska förbarma sig och att han inte ska säljas som kanonmat till armén. Chansen är förstås liten på grund av hans lyte.

Annons
Annons
Annons