Annons
Recension

BubbeltrubbelEnbart Seilitz tar sin roll på allvar

Publicerad

Gröna hissen är både en drink och den svenska titeln på Avery Hopwoods farsklassiker ”Fair and Warmer” från 1915. Nu har den bearbetats till ”Bubbeltrubbel” - av vem är höljt i dunkel - för Maxim i Stockholm och sägs handla om oss, 2003. I alla fall är handlingen fast förankrad i kvarteren runt Karlaplan i en lägenhet med tavlor av såväl Olle Baertling som av picassotyp.
Det som händer där är som oftast på privatteater helt försumbart. Ingen går väl på Maxim för att presenteras med en intressant intrig? Snarare verkar scen och salong förenade i en rit, där entréapplåder är en stående ingrediens. Publiken är inställd på att ha riktigt riktigt roligt, och då gäller det att bidra själv.
Skådespelarna lever nämligen upp till det underförstådda kravet att spela så dåligt som möjligt. Inte ens ett minimum av något slags sannolikhet står på agendan, bara en magnumdos fylla, snubbel, fördomar och klichéer.

”Bubbeltrubbels” budskap är att kvinnor hellre vill ha spö än en mesig karl i stickad väst. På vägen fram till denna sanning får vi se Ola Forssmed böja sin kropp på helt osannolika sätt, Pernilla Wahlgren vara en riktigt, riktigt korkad blondin (ibland tar Görel Crona på sig denna uppgift) och Birgitte Söndergaard frestas av sin före detta. Denne riktige karl, en blondin som både röker och dricker, spelas av Johan Hedenberg.
Dessutom spelar Ola Rundqvist en karl som lögnaktigt velar mellan den korkade blondinen och sin före detta blondin, också rätt lättlurad.
Under fylleslaget och den påföljande kurragömmaleken i våningens alla hålrum ser jag fram emot att den veliges före detta, Berit, ska dyka upp. Rollen spelas nämligen av Mona Seilitz, och hon gör mig inte besviken. Inom
ramen för detta jättetrams tar hon nämligen sin roll på något slags allvar och det gör hela skillnaden. Tyvärr är hon med i högst en kvart.
För att en fars verkligen ska bli så där riktigt, riktigt kul, krävs det att rollfigurerna faktiskt är skiträdda för att bli hittade under fel säng eller i fel torktumlare. Eller för att misstänkas vara bögar när de kysser någon av samma kön. Här larvar de sig bara.
I alla fall skrattade jag två gånger, när den velige ramlade ner i grannens blomlåda och när Seilitz och Wahlgren fäktades på slutet, som i värsta hamletupplösningen.
Den roll som Jenny Lindgren fått - den asiatiska pigan - vill jag helst förtränga. För övrigt lägger jag mig inte i vad som sker mellan scen och frivilligt medverkande vuxna i salongen.

Annons
Annons
Annons